vet inte vad det är med mig för tillfället, kanske vårdepression eller något annat men jag tycker inget är roligt eller intressant längre. Och jag är supertrött!

När jag skulle gå på Åsa Bonellis boksläpp häromdagen såg jag fram emot att få tanka energi men inte ens det lyckades jag med och jag valde att gå lite tidigare från festen för jag var helt enkelt inte en glad tjej utan log för att det är det man gör i sociala sammanhang.

Jag är trött som få, lägger mig kl 21  och vaknar 6.30 för att vara lika trött. Har ingen lust att skriva fast jag verkligen behöver skriva och MYCKET.

Så igår tog jag ett beslut och skickade iväg en ledighetsansökan till min chef. Min plan är att vara ledig på måndagar fem veckor framöver med början om två veckor. Då ska jag åka in till stan, sätta mig på ett mysigt café och skriva. Bara skriva, dricka chailatte och förhoppningsvis komma framåt med mitt manus.

Jag har iallafall skickat in kortnovellen till Litet förlags novellsamling och det känns underbart och jag är väldigt nöjd med den och hoppas att Nina på Litet förlag ska gilla den. Nina Larsdotter är en kvinna jag beundrar enormt mycket och jag tror att den här novellsamlingen blir en riktigt storsäljare vilket kommer Min Stora Dag till del. Det är härligt att få vara med och ge.

Önskar er en skön helg ❤

I måndags fick jag tillbaka mitt råmanus med kommentarer från min författarcoach. Och jag kan väl säga så här: holy fu—ing shit.

Känslorna är tudelade to say the least!

Dels älskar jag att äntligen få respons på texten, hur jag ska jobba vidare och att i november förhoppningsvis ha bok två färdig. Det är det som driver mig och deadlinen som förlaget har satt till 15 maj!

Vi får se om jag klarar det för coachen föreslog att jag skulle skriva i presens. Jag måste ändra ALLT och då kan jag säga att jobbet som ska göras utan att ändra tempus är ett ENORMT arbete.

Önskar verkligen att få tid till att ägna mig åt det här mer än vad jag har nu men så ser inte mitt liv ut för tillfället så det är till att försöka få ihop timmarna till att skriva på något sätt. Ikväll är jag supertrött och har inte riktigt energin till att vara kreativ.

Jag måste börja med att ändra tempus så får jag se hur lång tid det tar att göra den omskrivningen för som det känns nu kommer den 15 maj flyga all världens väg och då blir det inget boksläpp i november.

Min dröm är att få ge ut bok två det här året men ibland måste man inse sina begränsningar och den här gången kanske jag har tagit en för stor tugga helt enkelt! Och det gör ont som Lena sjunger.

Det är tur att påsken kommer snart för då kan jag lägga ner massvis med tid till att skriva. Sedan skulle jag vilja ta lite semesterdagar och se till att få ner text i datorn men får se hur allt löser sig med mitt jobb och om jag kan få någon som tar receptionen. Då skulle jag kunna lägga in en semesterdag per vecka några veckor framöver.

Sedan kan jag ta luncherna till att skriva också så varje lite del som kan underlätta och ge mig tid är välkommet. Kommer antagligen får köpa en årsförbrukning av Berocca och tändstickor.

Vi får väl se vem som vinner den här fighten, jag eller tiden ❤

För åtta veckor sedan började jag mitt nya liv, bland annat mitt nya sockerfria liv.

Jag har genom åren, från jag var 25 år gått igenom de flesta bantningskurer som går att stava till och fler därtill. Vissa har fungerat bra andra mindre bra. Jag har gått ner en massa kilo men sedan gått upp allt igen och mer därtill. Långsamt har jag varje år lagt på mig några extra kilo. Även de flesta träningsförsök har varit förgäves.

Två dagar innan nyårsafton förra året åkte vi iväg på en solsemester och jag passade på att ta några bilder på mig själv i underkläder. Jag tänkte inte mer på det utan kom sedan hem för att gå på en hälsokontroll/screening som företaget ordnat i Hälsoårets tecken som vi har under 2015. I den kontrollen skulle jag få veta hur det låg till med allt och jag såg fram emot det här men samtidigt var jag nervös. Jag är 1,70 cm lång och vägde 89 kilo. Jag fick jag svart på vitt hur jag mådde rent kroppsligt med värden och allt och man kan säga att det var en rejäl väckarklocka.

Där och då bestämde jag mig. Inget mer socker och väldigt lite kolhydrater och på nåt sätt kändes det annorlunda för jag kände mig oerhört bestämd, målmedveten och jag hade en, går nästan inte att förklara, men en styrka som jag själv inte trodde att jag hade i mig. Inte när det kommer till vikt och träning i alla fall. Jag har misslyckats så många gånger tidigare varför skulle jag lyckas nu?

Jag har lärt mig att äta långsamt, innan slängde jag i mig maten och det tror jag beror på en ovana jag skaffade mig när barnen var små. Det fanns inte många stunder när jag kunde sitta ner i lugn och ro och bara njuta av maten så istället kastade jag i mig maten och det beteendet blev tyvärr bestående. Jag älskar mat och att jag har ätit så väldans fort har gjort att portionerna alltid varit stora för det tar ett tag innan hjärnan signalerar att man är mätt och innan det sker hinner man skyffla på mycket mat. Inget bra!

För att inte prata om sockerberoendet, ett missbruk utan dess like som till slut blev ett smygande och gömmande av både godis, choklad och andra sötsaker för familjen men det drabbar ingen annan än mig själv så jag gjorde mig verkligen en björntjänst.

Att sedan hälskokontrollen/screeningen visade på att jag var på väg mot diabetes gjorde beslutet lättare såklart och nu är mitt fredagsmys en kopp grönt te och några rutor mörk choklad, minst 70%.

Mitt andra huvudbry var träningen, jag har alltid hatat att träna på gym av olika anledningar. Konsulten sa att jag är skapt för styrketräning och jag trodde hon var hög! Och inte vilken styrketräning som helst utan med fria vikter. Jag? Gå till ett gym och börja lyfta vikter som man ser de stora muskelbergen göra när man går till en klass i pilates. Skulle inte tro det!

Men jag lyssnade på henne i allt hon sa.

Jag frågade en kollega, som styrketränar om han kunde visa mig och han är världens tålmodigaste och vänligaste kille som visar hur övningarna ska utföras och det har gett resultat. Inga omvälvande resultat men det går absolut i rätt riktning. Tyvärr har saker både privat och arbetsmässigt satt käppar i hjulet för min träning för tillfället och det gör mig faktiskt heligt förbannad över att jag inte kan träna som jag vill utan måste anpassa mig. För den som känner mig vet att jag inte ens skulle lyfta på ena ögonbrynet ifall jag inte tränade och nu blir jag förbannad och på dåligt humör. Herrens vägar äro outgrundliga eller nåt 🙂

En av sakerna som hälsokontrollen/screeningen visade var hur mycket kroppsfett jag hade vilket inte var en trevlig upplysning så nu har jag skaffat mig en våg som visar mig de där siffrorna så att jag kan ha koll på om det går åt fel håll. Jag väger mig en gång i veckan och sedan har jag även börjat mäta mig med måttband och det gör jag en gång i månaden.

Som sagt jag vägde in mig på 89 kilo den 27 december och idag vägde jag 82 kg så jag känner mig oerhört nöjd med mig själv. Nu när jag inte kan träna styrketräning i den utsträckningen jag vill får jag passa maten lite extra men det är okej och ingen stor grej men tyvärr har jag tappat muskler av att inte träna. Det får jag ta igen senare och se till att inte gå upp.

Min målvikt är 70 kg och jag vet inte när det målet kommer att uppnås men jag tar ett kilo och en dag i taget. Förut ville jag alltid ha resultat snabbt och la av om jag inte fick det men inte längre, jag vet att det är en omställning till ett nytt liv. Om det tog så här många år att lägga på sig de här kilona måste jag ge det tid att bli av med det.

Små förändringar i allt jag gör, förväntar mig inga snabba resultat och tar en sak i taget så kommer det fungera.

Min författarkollega Elisabeth kör en riktigt tuff grej med PT och är med i en utmaning som heter duga. Hon är superduktig och en stor inspiration för mig.

Det är egentligen väldigt enkelt, du måste göra av med fler kalorier än du stoppar i dig. Min kropp gör av med 1557 i kalorier i viloläge så det gäller då att lägga sig lägre än det kalorimässigt för att gå ner i vikt. Om jag sedan tränar gör jag av med ytterligare kalorier.

I slutet på det här året, den 27 december tänkte jag lägga upp min före bild och en som visar hur jag ser ut den dagen så får vi se vad som har hänt 🙂

Önskar er alla en underbar helg ❤

att göra blir jag lite som en yr höna.

Svårt att fokusera på en sak när jag vet att tusen saker väntar på att bli gjorda, kan även fokusera på helt oviktiga saker. Både på jobbet och privat.

Jag har börjat träna styrketräning och kom igång väldigt bra tills jag var tvungen att hoppa in i receptionen på jobbet där man sitter fast mellan 9-16:30 och det väller in både samtal, mail och kollegor som vill ha hjälp med olika saker. Visst, det är roligt att ha att göra men just nu är det en aningens för mycket. Och tyvärr har styrketräningen fått stryka på foten men å andra sidan är jag inne på min nionde vecka utan socker och igår köpte jag ett par byxor i medium och då har det hänt grejer. Jag har gått från Large till Medium vilket fick min dag att bli extra bra!

Sedan har jag mina skrivprojekt, del två i trilogin som kommer tillbaka från min coach vilken dag som helst och som jag vet kommer bli ett mastodontjobb fram till den 15 maj när den ska skickas in till förlaget.

Jag jobbar parallellt med mina erotiska noveller och novellbidraget som ska vara med i en antologi i september på Litet förlag. Det är ubersvårt att skriva en novell på 8.000 tecken!

Idag har jag också bokat hotel och flyg till Bokmässan och det var något jag inte var helt säker på att jag skulle åka till men nu blir det så i alla fall. Förra året som debutant var en omtumlande upplevelse och då sa jag till mig själv att jag inte skulle åka nästa år men man säger så mycket och glömmer sånt som är dåligt 🙂

För att inte tala om alla tankar som virvlar runt i huvudet med pressen av att skriva en bra tvåa, få ordning på novellerna och leverera en riktigt bra novell till Litet förlag som har samlat ihop en fantastisk skara kända och mindre kända författare till antologin där allt överskott går till organisationen Min Stora Dag.

Sedan måste jag börja tänka på hur bok tre ska bli, kanske inte börja skriva på den men när jag nu skriver tvåan måste jag börja involvera tankar på trean

Det är och kommer att bli ett riktigt fantastiskt år 2015 och jag hoppas att jag inte kommer att göra mitt förlag och läsare besvikna.

Just det har även anmält mig till en kurs, en filmmanuskurs som börjar i april. Ni som har följt min blogg vet ju att jag är en kursmissbrukare.

Så det är en hel del som rör sig i den här skallen som vanligt!

Många kramar ❤

Visst drömmer vi som skriver om att bli kända författare? Gå på röda mattan, frottera oss med andra kändisar, tjäna multum med pengar, bli utgiven på det megastora förlaget, sitta i tv-sofforna och skriva på heltid.

Det är väl det vi drömmer om, eller?

Det vore trevligt om du som skriver ville lämna en kommentar. Vad vill du med ditt författarskap?

Själv har jag satt upp en femårs-plan, men för att min dröm om att leva på mitt författarskap ska slå in måste jag jobba hund under många år framöver och för mig innebär det att:

Skriva på en ny roman varje år samtidigt som jag ska publicera en roman varje år

Skriva på nya noveller samtidigt som jag ska publicera minst 3 -5 noveller per år

Marknadsföra och sälja dessa böcker och noveller samtidigt som jag har ett heltidsjobb och familj.

Ribban är satt högt och jag försöker varje dag se målbilden framför mig och då blir det lättare. Vi får se hur det går och i slutändan får jag hoppas att det kommer ge utdelning i form av så pass mycket pengar att jag kan leva enbart på mitt författarskap. Eller kommer det bara stanna vid en dröm? Jag vet inte, men så här mycket vet jag att när jag har gett mig fan på något brukar det gå vägen. På ett eller annat sätt.

Jag kommer kanske inte att gå på röda mattan, frottera mig med kändisar och bli utgiven på det megastora förlaget eller sitta i någon tv-soffa. Och vet ni, det är inte min dröm. Min dröm är att få skriva mycket, förhoppningsvis på något varmt ställe, men det går minst lika bra med en gullig stuga på den engelska landsbygden och ge mina läsare en underhållande läsning. Min drivkraft och ambition är att bli stor inom den erotiska genren och för att bli det är det hårt arbete som gäller.

Det var ju först vid 40 års ålder som jag visste vad jag ville bli när jag blev stor. Det största steget är taget och nu börjar det hårda arbete ge viss utdelning. Mitt ljudboksförlag, HörOpp skrev kontrakt i dagarna på bok nummer två och tre. Det känns helt galet bra att de vill satsa så mycket på mig att de redan nu skriver kontrakt på böcker som inte finns. Det känns skönt i magen kan jag lova, men också extremt pirrigt för jag är redan nervös över tvåan för den är inte på långa vägar färdig ännu utan det är mycket hårt arbete som ligger framför mig de kommande månaderna. För att inte prata om trean som inte finns alls, inte ens i ett råmanus. Men det tar jag under NaNoWriMo i år 😉

Under året kommer jag även att vara med i en novellantologi som Nina Larsdotter på Litet förlag publicerar senare i år, lagom till bokmässan tror jag. Det är ett oerhört hedrande uppdrag och som kräver ett eget inlägg.

Något som jag verkligen hade sett fram emot det här året var två saker, min Skriva Kriminellt kurs och kurs med Ann Ljungberg i London på min absoluta favoritpub, The Victoria, men Skriva kursen blev inte av pga för få anmälda och sedan insåg jag att jag inte har de finanserna som krävs för att åka till London. Jag får hoppas att Ann väljer att fortsätta ha sina kurser i London och att Skriva kriminellt blir av längre fram. Men ibland händer allt av en anledning och när en dörr stängs öppnas en annan.

Om man kan likna författarskapet vid något är det som en berg-och dalbana och då menar jag en bra och pirrig känsla merparten av tiden, men det är tufft där ute i bokbranschen och vi kämpar alla på ett eller annat sätt.

Jag önskar er alla stor lycka och framgång med ert författarskap ❤

kan man kalla mig, men ibland blir vissa saker lidande och det har tyvärr blivit bloggen. Det är många sociala plattformar man vill vara på 🙂

Stor del av tiden har gått åt till att koncentrera sig på att sluta med mitt grava sockerberoende, lägga om kosten och börjat styrketräna.

Och det går framåt, jag har gått ner från 89 kilo till 83 kilo på bara tre veckor där en del är vätska helt klart. Det går förvånansvärt bra att vara utan sockret också för jag har inte ätit något på fyra veckor. Vi pratar då om godis, chips, bullar, kakor och glass. Även de snabba kolhydraterna har jag tagit bort och på något sätt känns det annorlunda den här gången. Jag har bestämt mig helt enkelt! Det ska gudarna veta att den här tjejen har tagit VM i bantningsdieter genom åren, men nu äter jag fem ggr per dag, frukost, lunch, middag och två mellanmål.

Jag fyller 45 om några veckor och det är dags att inse att jag måste ändra mina osunda vanor för jag vill må bra både i knopp och kropp.

Igår skickade jag iväg råmanuset till min författarcoach och om ca tre veckor är arbetet igång. Deadline till förlaget för inskick är 15 maj och det innebär mycket hårt arbete framöver. Jag hoppas att jag ska hinna jobba igenom det så att den kan komma ut i november, men vi får se. Under tiden jag väntar på att sätta igång arbetet med coachen kommer jag fortsätta skriva på mina erotiska noveller. Där hoppas jag ha några så pass färdiga att jag kan skicka in dem till förlaget under våren.

Sedan har ljudboken varit ute i lite över en vecka och jag ligger redan på topplistan (nr 7) på Storytel vilket är väldigt roligt. Under kategorin Heta titlar har jag första platsen!

Tyvärr har returerna från Akademibokhandeln börjat trilla in vilket är mindre roligt, men om man inte är någon storsäljare är det bara bita ihop.

Fast det har varit tyst här på bloggen har det hänt en hel del, ett ställe jag uppdaterar mer frekvent är min författarsida på Facebook som ni är hjärtligt välkomna att gilla. Den här veckan lottar jag ut signerade ex av Dödlig åtrå så titta in vetja!

Många kramar ❤

Igår såg jag på Svt 1 en dokumentär, Night will fall. Dden borde alla se!

För några år sedan åkte jag och familjen till Normandie, men barnen var för små då och nu tänkte vi åka en runda till så att de får se med egna ögon. Det är oerhört viktigt att vi ALDRIG glömmer och att vi skickar kunskapen vidare till den yngre generationen. Kram Susanne