Skrivkramp

25 söndag Aug 2013

Posted by Susanne in skrivande

≈ 6 kommentarer

Etiketter

brukar jag inte ha utan jag känner bara inte för att skriva ibland. Så har det varit nu i någon vecka eller två. Men jag tänker på manuset konstant vilket också är produktiv enligt mig 😉

Egentligen skulle jag ha satt mig med det igår, lördag, men var lite för trött då jag i fredags hittade en serie som jag inte kunde sluta titta på och var vaken ända till 06:15 på lördagsmorgonen. Jag är galen, jag vet men den slukade mig och lystrade till namnet Camelot. Jag såg hela säsongen på tio avsnitt á 55 minuter!

Huvudrollsinnehavaren i Camelot, Jamie Campbell Bower, spelar också huvudrollen i filmen som jag och sonen var och tittade på i torsdags. The Mortal Instruments. Filmen är som så många andra fantasyfilmer baserade på en bokserie. Återigen har jag konstaterat att jag älskar sådana här filmer och självklart fanns det en låt som jag föll för direkt, Heart by Heart by Demi Lovato.

Jag önskade att jag kunde skriva i denna genre men fantasin finns inte inom mig vilket är märkligt då jag har så mycket annat som jag får ner på papper/datorn.

Kanske gå en kurs nästa år!

I dag satte jag mig med mitt egna manus och producerade en hel del bra saker. I utlåtande från Ann Ljungberg har jag nästan betat av allt som hon hade synpunkter på och jag måste säga att storyn/karaktärerna har blivit så mycket bättre. Skulle kunna hålla på att skriva hur länge som helst men någonstans måste jag väl sätta punkt men det är svårt. Nu ska jag bara se till att knyta ihop säcken med det här sista kapitlet.

En liten grej som jag har märkt är att jag gillar att skriva om den manliga huvudrollsinnehavaren, Tyler nästan bättre än Alice som är den kvinnliga huvudrollsinnehavaren. Jag har inte riktigt fått grepp om Alice till 100% ännu och jag vet inte riktigt vad det betyder i det här skedet. Kanske har jag inte tagit reda på vad det är som driver henne, för det är något som jag försöker komma underfund med men inte lyckats. Ännu. Eller det kanske är något som måste få spela ut sig under trilogins hela längd. I den här boken känns hon väldigt sårbar fast jag vill ha henne stark men det är kanske inte jag som ska bestämma det utan hon får leda mig. Helt enkelt go with the flow!

Vad är det som driver era huvudkaraktärer?

En spännande höst

20 tisdag Aug 2013

Posted by Susanne in skrivande

≈ 7 kommentarer

Etiketter

ligger framför mig med mycket roligt att se fram emot.

Först ut är ett boksläpp från Malin Roca Ahlgren i slutet på augusti sedan raskt vidare mot Skrivarweekend med AC Collin och Lars Rambe för att några veckor senare vara dax för ännu ett boksläpp och nu från Nina Larsdotter i slutet av september.

Den 17 september är det Skrivmingel med Ann Ljungberg men den har jag ännu inte bestämt mig för om jag ska gå på.

Ytterligare en kurs/workshop har jag intresseanmält mig till (Lansera din bok) i november som Ann Ljungberg ska hålla i. Jag är en skrivmissbrukare, jag vet! Men det är så jäkla kul:)

Som sagt, en mycket givande och spännande höst att se fram emot.

Må så gott så hörs vi snart igen!

Livet går vidare (Life will go on)

08 torsdag Aug 2013

Posted by Susanne in Musik, skrivande

≈ 15 kommentarer

Etiketter

eller kanske ska jag säga storyn går vidare till att bli bättre och bättre vilket är en euforisk känsla.

I går var jag tvungen att ”introducera” en karaktär som inte har haft något eget perspektiv men han har funnits med som en bikaraktär för att skapa lite oreda i storyn 🙂 en liten bad boy, so to speak. Det var något som min lektör, Ann Ljungberg sa sist nu som gör att jag är tvungen att låta honom få berätta hur han mår/känner/upplever allt som händer. Den här personen har varit, för att säga det milt, rätt tuff och arrogant mot Alice som är min kvinnliga huvudkaraktär men även mot sin kollega och barndomsvän Tyler (manliga huvudkaraktären). Han har sina skäl men jag måste låta honom få berätta det. Ska bli kul att få lära känna honom lite bättre, känns lite pirrigt.

Jag arbetar inte utefter ett synopsis utan storyn kommer bara till mig, låter kanske lite flummigt men det fungerar bäst för mig. Jag skriver på i den riktningen mina karaktärer tar mig. Det finns olika skolor och åsikter om just att skriva synopsis eller inte. Jag är inte 🙂

Jag ser allt som filmsekvenser i mitt huvud och där mina karaktärer är, där är jag också med kameran i högsta hugg för att filma ur olika vinklar, perspektiv och miljöer. I början trodde jag att det var jag som var regissören men det är Alice & Co som leder mig;

”Susanne, jag (Alice) är här nu, på tågstationen Paddington i London, se till att få med miljön med tågen som rullar in det stora stålskelettet från slutet av 1800-talet. Glöm inte ljuden av visselpiporna. Häng med.”

eller

”Susanne, filma nu när jag (Tyler) och Alice står vid sjön nere i Hyde Park och väntar på att dykarna ska leta efter något som seriemördaren kanske har lämnat på botten.”

eller

”Filma nära för nu ligger jag (Alice) fastbunden på en brits med söndersliten blus och kämpar för mitt liv. Du måste få med känslan av maktlösheten och skräcken som jag känner, ok?

eller

”Inte för att jag (Alice) är ett stort fan av att det ska vara fler personer än två i ett sovrum så måste du få med mina känslor för Stewart. Jag ÄLSKAR honom så se till att det blir något som läsaren kan känna genom cellulosan, lovar du?

Att få skapa det här med Alice & Co är en ynnest, verkligen ett privilegium. Jag kan ärligt säga att det går inte många minuter innan jag tänker på dem eller storyn när jag vaknar. De finns hos mig nästan varje vaken timme och jag älskar det ❤ Det verkar som om dem lämnar mig i fred när jag sover, vilket jag kanske ska vara tacksam för.

Såg en film igår där den manliga skådespelaren fick mitt författarhjärta att slå lite snabbare, han var snygg enligt mina preferenser hos män. Han har en del drag som återfinns hos Stewart. Det är något med blicken, den långa och vältränade kroppen som både Alice och jag älskar.

Det spelades en låt som fastnade hos mig då jag oftast skriver med musik i lurarna. Det är Chris Isaak och låten heter ”Life will go on” videon är från filmen jag såg och självklart är det den mörkhåriga killen jag pratar om.

Låten passar perfekt in i en scen som är ur Alice synvinkel i manus nr två så även det finns i mina tankar fast jag skriver på ettan.

Hoppas det går bra med ert skrivande och att sommaren har varit avkopplande men produktiv.

Kramar från mig ❤

Stolt författare

22 onsdag Maj 2013

Posted by Susanne in skrivande

≈ 14 kommentarer

Etiketter

Ann Ljungberg, Novell

måste jag säga att jag är nu. Fick feedback från min kurslärare på en novell jag skrivit som läxa i kursen ”att skriva för veckopressen.”

De som känner mig och läst den här bloggen vet att jag har svårt att släppa in människor för att läsa mina texter. Det händer aldrig!

Nu får jag direkt feedback och det känns…..underbart 🙂

Eller vad tycker ni om det här?

Det märks att du skrivit mycket förut, det finns bra språkligt flyt och framåtrörelse i det hela. Du är bra på att skildra känslor och fånga den känslomässiga dramatiken – känns naturligt och verklighetsnära. Man läser på och vill veta hur det ska gå.

Sedan fick jag feedback kring annat som kan förbättras självklart och jag suger åt mig som en svamp. Även en gammal hund kanske kan lära sig att sitta fint!

Jag kan verkigen rekommendera den här kursen för den är prisvärd, bra upplägg, inspirerande och man får instant feedback från en mycket kompetent kurslärare. Hon blandar ris och ros så att det blir en fin bukett.

Ni hittar henne HÄR! och hon lystrar till namet Jenny Bäfving.

Det är kul att se hur jag har utvecklats från dag ett, som var för många många dagar sedan, tills nu. Det är den känslomässiga biten jag hela tiden velat kunna förmedla till mina ”kommande” läsare. Jag fick liknande feedback från Ann Ljungberg och då känns det som om jag har lyckats eftersom att skriva en roman är mer komplex och svårare att hålla ihop hela vägen.

Jag är så glad att det pirrar i hela magen 🙂

Skriver en svår scen

13 måndag Feb 2012

Posted by Susanne in skrivande

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Image via Wikipedia

Sitter på Starbucks i Paris. Rue de Rivoli, och försöker få ihop en svår scen mellan två bröder som är arga på varandra. Dialogen mellan dem måste bli dynamisk men samtidigt känslosam. Dialog är svårt att skriva, jag vill få ett flyt och verkligen dra in läsaren i mina karaktärers huvuden, de ska stå bredvid dem där på gatan när de bråkar.

Det får inte bli något blixtlåspratande. Det som gör det än svårare är att jag vill att de ska bli perfekt från början och jag sitter och vrider och vänder på texten, fast jag har fått förhållningsorder om att inte redigera medan jag skriver!

English: typewriter

Image via Wikipedia

Ett av råden jag fick av Ann Ljungberg är att jag endast får redigera texten en gång i veckan. Men det är så svårt!

Jag har den lilla rackaren på axeln fast Ann slog till den under vårt sista coachsamtal.

%d bloggare gillar detta: