Under några dagar har jag nu försökt koppla bort allt som har med text, manus, utlåtande, karaktärer och intriger att göra men precis när jag hade skickat iväg texten i torsdag mindes jag en sak som jag kunde ha gjort bättre, typiskt va 🙂 Blir man någon gång färdig, för det känns som om man kan sitta och pilla forever!
Jag är med i en grupp på Facebook som heter ”Författare på Facebook” och det är väldigt intressant att följa diskussionerna som förs där. Högt som lågt. Jag har märkt där och i andra sammanhang att det finns en skillnad mellan de som är/vill bli utgivna på de stora förlagen, de som är/vill bli utgivna på de mindre/mellan förlagen och sedan har vi egenutgivarna som tydligen är en helt egen kategori.
Det är tydligen ”finare” att bli utgiven på ett stort förlag för många och en del som inte alls förstår varför man ska betala för att bli utgiven, t.ex som hos HOI. För om man blir utgiven och betalar för det, är det man skrivit verkligen något att ha? Nu ska sägas att deras författares texter verkar nagelfaras precis som vilket annat förlags texter. För att inte tala om att man får en större del av kakan i ett yrke där nästan ingen kan leva på sitt författarskap.
Till saken hör att för mig finns inget alternativ, jag tänker ge ut min bok via eget förlag eller om manuset framöver skulle falla HOI i smaken skulle jag bli överlycklig över att få bli utgiven hos dem. Deras affärsmodell är något jag gillar skarpt och deras slogan säger väl allt ”För författare. Av författare.”
Jag kommer inte skicka in någon av mina texter, varken romanerna eller novellerna till de ”traditionella” förlagen. Det är ett beslut jag tog redan när jag började skriva.
Min författardröm är och har alltid varit att ge ut mina alster själv, finns inte i min värld att jag ska överlåta rätten till det jag har skrivit i flera år till någon annan. Visst, det kommer bli jäkligt tufft för den här branschen är ingen picnic men det vet de flesta redan som håller till i den här världen oavsett om man är utgiven på ett stort/litet eller eget förlag.
Jag tror att framtiden kommer ligga hos de (oftast små) förlagen som vill, kan, och gärna prövar sig fram i den här l fiskdammen (Sverige) där de stora drakarna äger i stort sett allt. Då det kostar en del att ge ut en bok bidrar författaren med pengar, vad är det som är så fel med det? Är min bok mindre värd för det? eller sämre för den delen?
I vissa ögon är det tyvärr så och då måste jag se till att vara bättre än de som ges ut via ”traditionella” förlag för jag slåss redan i underläge. Människor får en annan syn på en och ens bok vilket är sorgligt egentligen. Det verkar som om de ”traditionella” förlagen är någon sorts kvalitetsstämpel men inte för mig, de har bara lite större muskler och de väljer de säkra vikterna. Ni som har läst sidan ”Om mig” vet att jag gillar inte att träna men att jag kommer att ge ut en bra bok, det kan ni skriva upp. Jag har skrivit en berättelse som ska ge en lustfylld/avkopplande läsning för mina läsare där jag bara kan hoppas på att dem rekommenderar den vidare. Det är allt jag önskar.
Precis som alla som skriver kan man ju undra om det man skriver är något att ha. Många har dagarna varit som jag har tvivlat men mitt hjärta säger mig att det är bra. Bara att ha skrivit en hel bok, och en bra bit på väg med bok två och ett antal noveller, det är en bedrift i sig. Någonstans där måste jag landa för annars skulle jag nog bli knäpp. Jag har inte skrivit någon nobelpris-bok, det är och kommer aldrig vara mitt mål, jag skriver för att jag älskar det och jag hoppas att det kommer lysa igenom i min berättelse. Jag måste helt enkelt se till att leverera en kvalitativ story med minnesvärda karaktärer.
Så kan vi alla, skrivande människor, bara se till att respektera varandra oavsett vad man vill göra med sitt alster, ok? Hos oss alla ligger det att göra det absolut bästa vi kan, mer kan vi inte kräva och om jag vill ge ut mina böcker via eget förlag eller betala HOI borde det inte vara mindre värt.
Varma hälsningar från en något dämpad författare ❤
