Idag firade Lars Rambe och Håkan Lindgren sina boksläpp på ett galleri i Kungsträdgården. Egentligen hade jag inte tid att gå men jag kombinerade det med att sammanstråla med sonen som varit på bio med kompisar.

Träffade, som alltid trevliga författarkollegor och även en ny Hoi författare som släpper sin bok i september, Cecilia Lindblad. Välkommen till Hoi-familjen ❤

Multitasking is da shit nu för tiden och plötsligt längtar man till semestern men det här jäkla tråkiga vädret är ingen boost direkt.

Nu måste jag gå o lägga mig för jag har världens huvudvärk som inte vill ge mig sig.

Kram på er ❤

I måndags var jag och sju andra Hoi författare på Solnadals värdshus.

Det var Deckarvännerna som hade jubileumsmiddag och de hade bjudit in oss för en trevlig pratstund där vi fick presentera våra böcker.

I dessa tider är det mycket roligt som händer och jag har fått tacka nej till en del saker för att nu prioriterar jag mitt manus. Men det här kunde jag inte säga nej till. Alltid lika trevlig att träffa författarkollegor och alla från Hoi vilket är extra roligt då vi inte ses så ofta.

Elisabeth Akteus Rex, Gabriella Ullberg Westin, Kamilla Oresvärd, Pia F Davidsson, Maja Britzelli, Susanne Boll, Christina Granbom med sällskap och tillika fotograf, Thomas Eriksson.

Efter en tipsrunda satte vi oss till bords och en rolig iakttagelse var att medlemmarna i Deckarvännerna var alla klädda i blommigt och färgglada kläder medan vi författare var svartklädda, se bilderna nedan.

Känns som om vi får jobba på en mer färgglad dresscode!

Vi hade en mycket trevlig kväll ❤

 

 

 

 

I torsdags skrev jag under mitt andra förlagsavtal!

 

 

 

 

 

 

 

Som jag har berättat om tidigare, kommer jag vara med i en novellsamling tillsammans med en grupp härliga författare.

Det känns helt fantastisk att få komma ut med ett alster, om än litet, under 2015 och jag hoppas även få ut några av mina erotiska noveller där här året.

Sedan jobbar jag självklart på del två i trilogin och det känns för tillfället bra, tyvärr har jag inte hunnit skriva så mycket som jag önskat men det tuffar på. Som alltid önskar jag att det fanns fler timmar på dygnet för jag vet inte hur länge jag kan leva på Berocca 😉

När jag skriver det här inlägget (som jag tidsinställt) är klockan 00:00 torsdag/fredag och jag ska gå upp klockan 05:00 för att kunna vara på jobbet kl 07:00 och göra härlig frukost till mina kollegor. Som tur är får jag hjälp av en fantastisk kollega. Alltid lika kul att göra något fint för sina kollegor vilket också uppskattas av alla.

Önskar er en produktiv dag ❤

 

 

 

I tisdags var vi iväg på en gruppaktivitet genom jobbet.

Pistolskytte.

Vi har en personalförening på jobbet där vi gör allt möjligt, teater, konsert, gocart, vin/champagne provning m.m.

Så nu var det dags för pistolskytte som var ett förslag jag hade gett på aktivitet.

Det var en intressant upplevelse vill jag lova, mycket respektingivande!

Mycket att hålla reda på när hylsorna flög ut från pistolerna för att inte tala om trycket i revolvrarna som vi också fick skjuta, där 357 Magnus och även Clintans revolver i Dirty Harry filmerna var något vi fick pröva på.

Kollegorna var också spända och det rådde en förväntansfull men ändå ett samlat lugn. Själv blev jag lite skakis när första skottet brann av. Det var inte vad jag förväntat mig, trodde att det skulle vara enklare och lättare att hantera. Min respekt för vapen var stor innan men jag, och en del kollegor med mig, insåg att det är inte ALLS som på film där det ser hur enkelt som helst ut.

I research syfte var det också bra, då jag fick skjuta med precis samma pistol som Alice har i Dödlig åtrå, en Colt. Svenska polisens vapen var också med, Sig Sauer och den gillade jag. Revolvrarna var mycket respektingivande, men på ett sätt lättare att skjuta, då det inte for hylsor till höger och vänster som det gjorde med pistolerna.

Det här är ingen aktivitet för vem som helst, två kollegor kunde inte genomföra det så det är en väldigt speciell känsla. Det är riktiga vapen med riktiga skott.

Våra instruktörer på The Target var väldigt pedagogiska och de tog en i taget vilket kändes tryggt.

Som sagt en väldigt speciell upplevelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir ingen uppföljare till hösten. Nu har jag sagt det både till mig själv, förlaget, på Facebook och nu här på min kära blogg.

In i det sista var det ett svårt beslut, eller egentligen inte, då jag inte hade den textmassan som krävdes för att skicka in det till förlaget den 15 maj.

Visst, jag började med 100.000 ord men det var inte 100.000 värdefulla ord så när jag skickade den första rundan till min coach insåg jag att det här kommer inte att fungera. Vad gör jag då? Jo, börjar nästan om på ny kula förutom att jag tar med mig en del ord, inte många, från första råmanuset och börjar skriva. Nu sitter jag med nästan 40.000 ord men det är 40.000 ord som är så mycket bättre.

Tack Caroline, min fantastiska coach, för att du inte lindar in allt i bomull ❤

Och det kan ju vem som helst fatta att 40.000 ord inte är någon roman, inte ens en kortroman skulle jag tro. Men jag har inte tappat modet utan nu känns det som om jag kan andas igen och uppföljaren kommer bli super det lovar jag.

Mitt mål, att skriva en roman om året, när jag jobbar heltid kommer inte fungera för mig så som mitt liv ser ut nu och det är bara att tugga i sig.

Jag vill verkligen att uppföljaren ska bli så bra som det bara går och då måste jag få ägna mig, i lugn och ro, till att mejsla fram en bra story. Jag har även tagit till mig kritiken om att mina läsare vill ha mer sex och det kommer de banne mig att få.

Pressen, var en press som jag själv hade skapat och ingen annan. Det kanske lätt blir så när man ser hur kreativa alla andra är. Bok efter bok produceras och det är lätt att ryckas med i den här galna bokbranschen. En värld jag älskar ska sägas men som jag också ställer mig tveksam till i vissa lägen.

Nu gör jag på mitt sätt, i min takt så ska ni se att den här tjejen kommer må så mycket bättre. Det är som Alice, min protagonist i Dödlig åtrå säger, lita till din magkänsla för den leder dig oftast rätt.

Nu kommer Dödligt dubbelspel, som uppföljaren heter, att komma ut till våren 2016 istället och för de som vill läsa något av mig under tiden man väntar på uppföljaren kan gå in och bevaka I Skuldens skugga – en novellantologi.

Vet inte exakt datum för släpp ännu men förhoppningsvis någon gång i september.

Det är en novellsamling som Nina Larsdotter, på Litet förlag är upphovskvinna till. Hon är ett energiknippe utan dess like för hon har samlat ihop en hel drös med författare och pengarna går oavkortat till Min Stora dag.

Det är en ära att få vara med i det här tillsammans med alla dessa fantastiska författare. Jag tror att det här kommer att bli en stor succé och om vi alla hjälps åt kommer Min Stora dag få in mycket pengar, vilket i sin tur gör att barn kan få sin dröm uppfylld ❤

Gå in och bevaka den på Adlibris.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kom att tänka på en grej när jag läste att Arne Dahl är en av författarna i den här antologin.

Jag var med som statist i en film som spelades in i Stockholm för många herrans år sedan, den hette Ont Blod och Arne Dahl är författaren till boken. Nu vet jag inte om jag kom med i filmen för jag har inte sett den men det kan vara en isbrytare när jag träffar honom på boksläppet eller vad tror ni?

Må så gott och ta hand om varandra ❤

Jag har hört reklam om nätdejtning den senaste tiden och ni får ta inlägget med en glimt i ögat men vem vet, det kanske är så här det går till ute i den vida världen.

Även om det är en raljerande ton finns det en allvarlig reflektion i det här och ni kommer se min slutsats längre ner.

Det börjar med att man är singel men du vill inte vara ensam utan hitta din perfekta partner. Vi är ju trots allt flockdjur men vart hittar du din bättre hälft? Du är lat av dig och orkar inte riktigt hänga ute varje helg. Jobbigt för plånboken om inte annat.

Vad gör du då?

Jo, du sätter dig vid datorn och skapar ett konto på Match.com och sonderar terrängen. Efter några misslyckade dejter hittar du din partner och allt är  rosaskimrande. Ni älskar varandra, skaffar barn och livet lunkar på men du saknar den där pirriga känslan ni hade i början av förhållandet och du kanske inte är helt nöjd. Småbarnsåren har tagit ut sin rätt och du undrar vart kärleken tog vägen men du vill inte gärna gå igenom en separation utan biter ihop.

Vad gör du då?

Eftersom du är lat sätter du dig återigen framför datorn men nu är det en annan sajt som gäller

Victoria Milan, sajten där du får behålla kakan och äta den, eller? Sidan vänder sig till de som är gifta och sambos. ”Gör livet levande – ha en affär” är deras slogan och det är ju det du vill. Du vill leva igen och du hittar många uppfyller dina krav. Allt är härligt pirrigt igen men du har glömt nåt eller snarare nån. Personen du träffade på Match.com och som älskar dig men när din otrohet uppdagas är separationen ett faktum.

Vad gör du då?

Du är ledsen, barnen har det jobbigt och ditt ex har gått vidare. Du försöker få livspusslet att gå ihop men det är svårt som ensamstående förälder. Du vill träffa någon som förstår dig och kan stödja dig i livspusslet men på Match.com är det svårt att hitta någon när man redan har barn och på Victoria Milan passar din profil inte längre in av förklarliga skäl.

Vad gör du då?

Jo, du surfar in på Next Love, som marknadsförs med orden ”Starta ditt nästa kapitel”. Du registrerar dig och när du tittar igenom profilerna ser du att många har du redan träffat. För precis som du började de inne på Match.com för att sedan kanske gå vidare till Victoria Milan och nu träffas ni på Next Love. Dejtingsajterna har täckt in alla delar av ditt liv och cirkeln är sluten.

Vad är sensmoralen i det här inlägget då?

Personligen tycker jag det är sorgligt, riktigt sorgligt att det finns en sida där man uppmanar folk att vara otrogna. Har du problem, prata ut eller gör slut. Valen är enkla enligt mig men som så mycket annat i livet finns det många sidor av en story men otrohet kommer aldrig vara okej i min bok.

Själv har jag varit tillsammans med samma man sedan jag var 18 år och jag är den förste att säga att ingenting i livet är lätt. Man måste kämpa. I mångt och mycket är livet en berg-och dalbana, men du har valen i din hand så se till att göra det till en minnesvärd resa.

Sköt om er ❤