Separationsångest

var ett ord som jag inte hade tänkt på. Nu när jag skriver det sista kapitlet så inser jag att det just det jag har.

Separationsångest. Det är till och med ett svårt ord att skriva 🙂

Det var Katarina Persson som skrev det i en av mina kommentarer och när hon skrev det så var det det mest självklara i världen.

Det är väl klart att det är separationsångest, jag är ju snart färdig men världen där utanför är ju skrämmande. Här=hemma med mina karaktärer, i min lilla skrivarstuga är allt så tryggt och familjärt. Där ute är det helt andra saker som är viktiga. Men å andra sidan är det ju det här jag har velat hela tiden. Visa upp min bebis som ska bli minst trillingar kanske till och med att jag ska bli som Octomom med fjorton bebisar men för tillfället får jag nöja mig med en som snart är färdig. Nummer två är halvfärdig och trean är bara ett embryo.

Lite tankar från en skrivande människa som snart är klar!

Håll i hatten!

Plågsamt värre

Etiketter

,

skulle man kunna säga om den senaste tidens skrivande. Visst, det går framåt men jäklar vad långsamt det går. Jag kan helt ärligt säga att det har aldrig tagit så långt tid att skriva ett kapitel förut.

Som det känns nu med karaktärer så har de dragit ut mig på ett äventyr där dem delvis håller i taktpinnen. Men det dem inte förstår är att mördaren är precis där, mitt ibland dem, mycket närmare än de tror. Han väntar bara på att dem ska göra ett misstag och det är det misstaget som jag sitter och skriver. Samtidigt som jag vill skrika till Alice, nej gå inte dit men hon hör mig inte för vinden dränker ljudet av min röst. Ovanför henne lyser månen upp en del av omgivningen och tegelhuset hon står bredvid ser med ens väldigt spöklikt ut. Plötsligt är hon ensam. Tyler såg henne inte gå ut för han stod och pratade med Jake. Om hon bara ville lyfta på huvudet och titta bort mot den nerbrunna ateljén skulle hon se honom. Mannen som med alla möjliga medel vill göra Alice till sin. På sitt sjuka och helt vridna synsätt vill han äga henne. Men Alice ser honom inte utan hon lyser med ficklampan på den grusade gången. För det är där hon tror att hon tappade sin mobiltelefon. För varje steg som hon tar kommer hon närmare mannen i ateljén.

Jag har ett kapitel kvar, ett jävla kapitel som jag har jobbat med i flera veckor nu. Bit för bit växer slutet,upplösningen, vägs ände, finalen fram. Men jisses vilken tid det tar. Men å andra sidan måste det få ta tid för jag vill att det här ska kännas i magen hos dem som läser. Nagelbitande och nervkittlande rent av.

Samtidigt vill jag bli färdig eller vem lurar jag. Färdig? Sedan ska texten gås igenom igen. Då tänkte jag läsa kapitel för kapitel högt för att se vad det skaver någonstans. Efter det, leta efter meningar som det är för många OCH i. Finns en hel del MEN också men det här är verkligen något jag arbetar aktivt med under skrivandet att få bort. Samma sak gäller med SÅ, också något som måste rensas bort. Helt enkelt få texten så bra som jag bara kan.

Inte är jag färdig men snart, vilken dag som helst kommer jag kunna sätta punkt. För jag vill fira med den där flaskan som väntar på mig. Ni vet, bubblet! För när jag väl har satt den där punkten så har den här tjejen skrivit ett helt manus till en roman på över 100.000 ord. Det är stort! Och det väl lite där man får landa att ha kunnat åstadkomma något så fantastiskt som att ha skrivit en hel roman.

Men jag är inte riktigt där ännu eftersom jag inte har satt punkt 🙂

Må så gott!

Lyckas som författare

är väl något vi skrivande människor vill göra.

Den 23 oktober kl 18:30 – 20:00 på Orminge bibliotek kommer HOI förlag att ha ett seminaruim om just detta. Kostnad: 100 kr och sedan finns det specialpris på boken som jag räknar med att man kan få signerad 🙂

Länken till anmälan samt betalning nedan.

http://simplesignup.se/event/33084-lyckas-som-foerfattare-med-soelve-dahlgren-och-lars-rambe

Nu i dagarna har de kommit ut med boken ”Lyckas som författare”. Den är skriven av Lars Rambe och Sölve Dahlgren som är grundare av HOI förlag, min lektör Ann Ljungberg är även hon med på ett hörn.

Jag har boken som dem skrev 2010 ”Lyckas med bokutgivning” där det finns mycket matnyttigt, merparten för dem som vill satsa på egenutgivning men det finns alltid något man kan lära sig i den här fantastiska författarvärlden.

Det skulle vara så kul om ni kunde så kanske vi kan träffas innan för att sedan åka ut till Orminge bibliotek tillsammans.

Må så gott!

 

 

 

Bokförlagens framtid

Etiketter

,

var en föreläsning som jag ville gå på innan sommaren men som jag tyvärr missade.

Jag hittade dock en inspelning av den.

http://www.ur.se/Produkter/178486-UR-Samtiden-Bokforlagens-framtid

Han som föreläser, Mark Cocker är ägaren och grundaren av Smashwords, en plattform där man kan publicera sina e-böcker.

Nu pratar han mest om hur det fungerar i USA men som så ofta brukar Sverige komma igång efter några år. Föreläsningen är lång, 105 min, men jag tycker att man som författare idag måste ha lite koll på vad som händer utanför lilleputt-landet Sverige, för det händer en hel del kring tryckt bok kontra e-bok.

Mark säger många kloka saker som är riktade till människorna som sitter i salen där många kommer från den traditionella förlagsvärlden. Vad de måste tänka på när författarna kommer till dem och vill ge ut sin bok. I dag finns det så oerhört många valmöjligheter för författare att nå ut. Förlagen måste se till att hänga med. Det är inte längre vad författaren kan göra för förlaget utan vad förlaget kan göra för författaren.

Här har de mindre förlagen en klar fördel, de är mer snabbfotade och flexibla. Mark menade på att förlagen i Sverige har en gyllene chans, se till att göra något bra av det här. Se författaren som en partner, se över modellerna för förskott och roalyties, allt behöver inte vara så svart och vitt. Ta in många författare, lägg inte allt krut på de välkända och stora författarna. Gör något bra av det här, sluta säga Nej och säg Ja istället uppmanade han förläggarna. Men här tror jag att han körde huvudet i väggen men ni får döma själva när ni ser frågorna som publiken får ställa till honom efteråt.

De stora förlagen är inte riktigt där ännu, de säger fortfarande Nej, satsar mycket på sina redan etablerade författare och de är oroliga för kvalitén. Den diskussionen orkar jag inte ens gå in på men Mark menade på att självklart måste man skriva kvalitativa böcker, dåliga böcker blir inte lästa och försvinner från hyllan av sig själva för att de är så dåliga. De självpublicerade författarna som blir lästa och säljer, de har sett till att leverera en bra story som är redigerad och professionell i alla led. Mark menade också på att redaktörer är värda sin vikt i guld men som det ser ut nu i förlagsbranschen är det så mycket annat som spelar in. Redaktörens roll har blivit en av många som ska säga sitt om utgivningen och då pratade han hela tiden om de stora förlagen.

Men sedan finns det också dem författarna som inte vill självpublicera, de som vill ägna sig åt att skriva, låta förlaget ta hand om allt kring boken och det är här de svenska förlagen har sin ingång men då måste det bli mer av vad förlaget kan göra för författaren och inte vad författaren kan göra för förlaget. Utan författare inget förlag men å andra sidan så håller ju de svenska förlagen på att drunkna i insända manus så de kanske klarar sig bra ändå? I USA måste man ju gå via en agent som säljer in manuset så då behöver kanske inte förlaget ha metervis efter metervis av manus efter väggarna.

I USA har också det smutsiga ordet, självpublicering, tvättats bort mer och mer och nu finns det ”indie-authors” som ligger på samma bästsäljarlista som de traditionella författarna.

Sedan finns det ett tredje alternativ som har vuxit fram där borta i USA. Författarna har förhandlat fram att de har pappersboken hos förlaget och sedan ger de ut e-boken själva, de författarna kallar sig hybridförfattare. Jag vet inte om vi är riktigt där ännu men tänk på det, ni som vill ge ut på traditionella förlag. Kolla över e-boksrättigheterna så att ni inte skriver över dem på förlaget i massvis med år. Kom ihåg att allt går att förhandla om, det är din BOK! Stå inte där med mössan i hand bara för att förlaget vill ge ut din bok, det är ett partnerskap där ni båda ska vara nöjda.

Det finns så många diskussioner kring detta och jag skulle kunna skriva ett hur långt inlägg som helst men nu måste jag se till att skriva sista kapitlet på min roman som ska ges ut nästa år.

Klippet är absolut värt att se oavsett vad man vill göra med sitt författarskap.

Må så gott alla författare oavsett mål och syfte med ert skrivande.

En 240 år gammal författare ”The Writer”

jag hittade denna video på en blogg jag följer, The Passive Voice, som visar en automatiserad docka som skriver med en elegant handstil.

Dockan är 240 år gammal!

 

Oktober i all ära

men det är ju November som is da shit för oss skrivande människor.

NaNoWriMo är en utmaning som heter duga och jag hoppas att ni, skrivande bloggvänner, ska anta utmaningen.

Jag har deltagit 2011 och 2012 som också var året då jag vann. Det var en euforisk känsla när jag satt där, faktiskt, före utsatt tid. Visst, det är en enorm utmaning att ”spotta” ur sig 1.667 ord per dag men hela idén är att det inte behöver eller ska vara perfekt. Flödesskrivning är ledordet här eller Go with the Flow som är mitt personliga ledord.

Hela den här organisationen leds av eldsjälar och mycket hänger på donationer från dem som skriver. Inget tvång men det ligger ett enormt arbete bakom så då valde jag att bidra. Man kan ge en valfri klumpsumma eller månadsvis, jag valde månadsvis och ger 10 dollar i månaden till denna fantastiska organisation.

Förra året så körde jag hårt och kunde titulera mig NaNoWriMo-vinnare i slutet av november. I planerna för detta år har jag flera valmöjligheter, antingen skriva på manus 2 där jag fick ihop över 50.000 ord förra året eller börja på manus tre där jag inte har skrivit något ännu. Eller försöka få ihop min erotiska novellsamling 🙂 Jag får se vad det blir.

Har ni planer på att delta?

2013-Participant-Facebook-Cover-1

 

Titel

är något som jag verkligen inte har försökt att krysta fram utan så fort en idé (ord eller meningar) ploppat upp så har jag skrivit ner dem.

Jag har tänkt att jag skulle sätta mig ner och ha någon form av brainstorming med alla ord jag har skrivit ner. Men. Det kanske jag inte behöver nu för när jag låg på min spikmatta så kom det en titel och kraschade inne i mitt huvud. Jag blev helt till mig och ville ta patent på den direkt 🙂

En del författare kanske behöver en titel redan innan man börjar skriva men jag har tagit det lugnt och hoppats att det ska komma till mig i någon form av gudomligt ingripande. Nu var det inget speciellt ljus eller någon som uppenbarade sig för mig men det var nära 🙂

Nu kan man ju tjinga en titel på SVB hemsida men det är inte juridisk bindande utan mer av en vedertagen praxis i förlagsvärlden. Först tänkte jag att jag skulle göra precis det men då blev jag lite misstänksam och lät bli istället. Är det bara jag som är misstänksam av mig eller är det likadant för er?

images

Sedan ploppade både titel till bok 2 och bok 3 upp som en följd av den första då jag ska skriva en trilogi eller kanske till och med en serie om det vill sig väl.

För en av de viktigaste delarna av en bok är ju titeln och omslaget förutom att det ska vara en mycket bra bok 🙂 men det har jag ju redan skrivit!

Kram på er och tack för att ni finns där ute och lämnar kommentarer här hos mig!

 

Sökord

som gör att folk hamnar på min blogg 🙂

Hur ser er statistik ut den senaste månaden?

Skärmavbild 2013-09-30 kl. 20.27.49

Utanför min bekvämlighetszon

Igår när jag kom in från mitt maratonskrivande, som jag hade avsett söndagen att vara, ville min man veta om det hade gått bra och vad jag hade skrivit. Några kapitel svarade jag och trodde att det var det enda han undrade men nu frågade han också om jag inte kunde läsa det för honom. Gulp!

Först visste jag inte vad jag skulle säga för ingen, och då menar jag ingen, har fått läsa mitt manus förutom min lektör. Jag gör lite som Stephen King säger, släpp inte in någon i första fasen av skrivandet. Skriv med stängd dörr. Men då mycket handlar om att utmana mig själv nu för tiden så gjorde jag honom till viljes. Jag läste ett kapitel. Och jag måste erkänna att det kändes pirrigt. Fast jag vet att det jag har skrivit är bra eller snarare jag tror verkligen på min story och mina karaktärer. Men ändå!

Sagt o gjort, där låg jag nu i sängen och läste kapitel 47 av 50 högt för min man. Det var mörkt i rummet och den enda ljuskällan var från min dator. Framför mig började orden komma till liv och jag kunde se scenen framför mig. Det var faktiskt en härlig känsla att läsa högt och jag försökte lägga olika tyngd på orden. Skapa spänning.

När jag var färdig väntade jag på responsen.

”Kan du inte se till att få den där boken publicerad snart?”

hörde jag från andra sidan sängen

”Jag är ingen expert men det där var riktigt bra.”

Visst, nu är min man till en stor del partisk men han är också en väldigt rak och ärlig person som inte drar sig för att säga precis vad han tycker. Något jag har lärt mig under alla år vi har varit tillsammans 🙂 men orden fick mig att bli väldigt glad och rörd. Sedan försökte jag förklara för honom att en bok ger man inte bara ut så där vips utan det tar tid.

Nu är det dags att krypa till kojs men utan högläsning!

Må så gott och många kramar!

 

Boksläppsfest igen :)

Det jag inte visste, när jag skrev i augusti om den spännande hösten där en skrivkurs, två releasefester samt en boklanseringskurs var planerad, var att jag skulle bli inbjuden till ännu en boksläppsfest. Men nu var det en annorlunda bok, nu är det en barnbok som släpps. Kvinnan som har skrivit den träffade jag på Malin Rocas Ahlgrens boksläppsfest och hon heter Maria Edgren.

Hennes blogg lystrar till namnet Edgrenskan och boken heter Projekt Rädda Jorden – ett flaskpostsäventyr. Jag fick se hur den såg ut på Malins fest och den var oerhört vackert illustrerad, lite annorlunda från andra barnböcker jag sett och jag gillade det jag såg. Nu är mina barn inte i den ålderskategorin som Marias bok vänder sig till men om jag hade haft barn i den åldern hade jag längtat efter att lägga mig och läsa för mina barn.

Jag älskade att läsa för mina barn när dem var små, tyvärr är det inget som de utövar speciellt ofta (12 och 17) fast jag försöker uppmana till det. Så jag ser fram emot att få vara med i morgon klockan 17 när Maria står där med sin bok i handen. Nu kommer jag istället köpa en bok för att ge bort vilket blir en annorlunda boksläppsfest för mig.

Önskar er alla en bra avslutning på söndagen!

Stor kram till er och tänk på att framrutan är större än backspegeln.

kramar-till-er11