Boksläppsfest x 4

Idag ska jag träffa några av mina förlagskollegor, det är dags för boksläppsfest på Akademibokhandeln på Mästers Samuelsgatan i Stockholm.

Jag skrev ett inlägg om att ni kunde anmäla er till festen så det hoppas jag att ni gjorde för då kanske vi ses ikväll?

Den här veckan ska jag få tillbaka manuset från korrläsaren annars är det väldigt lugnt på skrivfronten. Kanske lite väl lugnt. Har inte skrivit något på flera veckor. Jag önskade att jag kunde koppla bort ettan för att sätta mig och skriva på tvåan men det är något som jag drar mig för. Jag vill nog ha ettan ur systemet innan jag sätter mig med tvåan.

Man lär sig mycket om sig själv när man går igenom en sådan här process. En sak är att det finns inget rätt eller fel utan gör så som du känner är bäst för dig.

Förra veckan blixtrade det till i huvudet, en mening i manuset jag måste kolla upp. Kanske lite väl i sista minuten men det genererade ett mail till Polishögskolan. Och min blixt var korrekt, det var en mening som behövde formuleras om. Kanske inget någon bryr sig om men jag kunde inte släppa det. Undrar hur länge man kommer hålla på så här? För till slut är det försent och det är inte alls många veckor kvar tills det är försent. Ni vet, point of no return!

På ett sätt vill jag att det ska vara den 8 september nu för det är som att gå i väntans tider. Kan nästan påstå att det känns värre med en bok som ska släppas än att föda. Jag hade inte sådan här ångest över mina graviditeter, men nu slängs jag mellan hopp och förtvivlan. Det är kanske därför en del författare kallar sina böcker för bebisar.

Eller så är det bara vanlig söndagsångest för jag skrev inlägget igår 🙂

Kram på er ❤

 

Den svenska deckaren flyttar utomlands

är rubriken i tidningen, Bokmässan seminarieprogram.

bild 2-3

Och det är här det blir intressant, för precis så har jag tänkt. Jag hade kunnat lägga berättelsen i Sverige och på Värmdö där jag bor men det har redan gjorts. Platsen i min bok är London, den valde mig och inte tvärtom. Berättelsen ville bli berättad på det sättet. Det är faktiskt lite skönt att få bekräftat att jag inte är helt ute och cyklar för att jag inte valde Sverige.

bild-28

Hur tänker/tänkte ni till val av plats i era böcker?

 

 

 

Höstens böcker 2014

Idag damp katalogen Höstens böcker 2014 ner i brevlådan. Tur att brevlådan står stadigt för det var en rejäl tegelsten som landade.

Men det är inte vilken tegelsten som helst utan den läses av bland annat bokhandlare och bibliotek i hela Sverige.

Jag finns med ett debutantporträtt och en halvsidesannons. Det börjar kännas på riktigt nu 🙂

 

bild 1-2

 

bild 2-2

 

Intervju i Litet Magasin

Nya numret av ”Litet Magasin” som ges ut av Litet förlag har jag fått äran att vara med i. Det är min första intervju och lite pirrigt. Nu är det på riktigt 🙂

Du får också en exklusiv förhandsläsning ur Blodssystrar av Katerina Janouch.

Nina Larsdotter, ägare av Litet förlag har många kreativa strängar på sin lyra och hon är en fantastisk kvinna. Jag är väldigt tacksam över att ha fått lära känna henne ❤

Bild lånad från Litets förlags hemsida

 

 

 

Att befinna sig i ingenmansland

Några gånger under redigeringsrundan har jag fått lätt panikångest. Ni vet, när verkligheten slår en rakt i huvudet med en spade. Svårt att andas och hjärtklappning. Ett stort tvivel infinner sig men det är helt i sin ordning enligt min redaktör. Men det är inte den stora ångestattacken utan den kommer när du inte längre kan ändra något. När texten går till tryck. The point of no return!

Jag vet inte om det finns något ord för det tillståndet men jag har en del författarkollegor som just nu sitter med den ångesten. Jag kallar det för PTMSS = PostTraumatisktManusStressSyndrom.

Så det jag gör nu är att försöka tänka positivt, jag vet att alla inte kommer gilla min bok. Jag har inte skrivit den för alla. Förhoppningsvis kommer den hitta sina läsare. Som i sin tur kan rekommendera den vidare. Det är min högsta önskan. Jag har älskat att leva med den här berättelsen och jag hoppas att det kommer synas i det jag har skrivit.

För tillfället befinner jag mig i något jag kallar för ingenmansland, det vill säga, den har inte gått på tryck utan är på korr och snart är det försent att ändra i den. Och någonstans i den här delen av processen måste du släppa taget. Jag hade lätt kunnat att sitta och pillat med texten hur länge som helst men det är därför man har deadline. Du måste bli färdig så att boken kan bli färdig.

Det kan också vara en tid för reflektion, en klapp på axeln. ”Holy shit, du har skrivit en hel roman.”

Det är det jag gläder mig åt i ingenmansland 🙂

Idag eller snarare igår var det den 8 juni och min bok, Dödlig åtrå släpps den 8 september och då har jag släppt taget vare sig jag vill eller inte!

Kram på er ❤

 

 

 

 

 

 

 

Vill du gå på releasefest?

 

Mitt eminenta förlag, Hoi, bjuder till releasefest måndagen 16 juni kl 19:30 på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan 28 i Stockholm.

Hör författarna berätta om sina nya böcker, mingla med dem och få sommarens nyaste läsning signerad på plats.

Sölve Dahlgren – Fem stjärnor för Färglösa

Sandra Gustafsson – Gå om intet

Thomas Erikson – Omgiven av idioter

Rickard Elmqvist – Bergtagen

Förlaget bjuder på ett glas vin och tilltugg.

Fri entré men föranmälan krävs till info@hoi.se. Först till kvarn, begränsat antal platser.

Hoppas vi ses ❤

Kram//Susanne


 

 

Kan ni hjälpa mig att vinna?

Vi har en intern tävling på mitt förlag, Hoi Förlag och den som får flest bevakningar på Adlibris på sin bok vinner ära och berömmelse.

Nu ligger jag på plats tre och vinnarskallen i mig skulle nog må allra bäst av att ligga ”on top” om ni förstår vad jag menar 😉

Så vad säger ni? Kan ni hjälpa mig att vinna?

Bevaka Susannes bok, Dödlig åtrå ❤

 

Vad kommer jag hitta på andra sidan?

Nu när redigeringsomgången är avklarad ska Dödlig åtrå iväg till korrekturläsaren. Jag får, förhoppningsvis några dagars andrum innan korrvändan börjar.

Men bara för att jag inte har något manus att bita i betyder det inte att jag vilar. Här ska det skapas författarporträtt till Hoi´s hemsida men jag måste också börja skriva Författarens tack och vad som ska stå på ena bokfliken.

Det är skönt att ha något att göra hela tiden för annars far tankarna iväg till september. När allt är klart och min bok ska få möta sina läsare. Om jag tänker på det får jag nästan hjärtsnurp. Bara grejen att många på mitt jobb vet att min bok kommer ut och vill läsa den. Galet. För grejen är ju att jag har inte skrivit en renodlad deckare. Utan en EROTISK deckare. Ni förstår va? Mina kollegor kommer se på mig på ett helt nytt sätt 😉

Så vad kommer jag hitta på andra sidan? När boken finns. På riktigt. Förhoppningsvis läsare som gillar min story och vill rekommendera den vidare. Men ingen vet, för det finns ingen glaskula att titta i eller någon spådam att rådfråga utan jag får bara se till att följa med strömmen. Det låter väl kaxigt?

Men, jag är inte så hårdhudad, där inne finns det en liten flicka som egentligen inte alls förstår varför den stora flickan utsätter dem för det här. Samtidigt som den stora flickan inte vill dö nyfiken. Hon vill utmana sig själv. Lämna något efter sig. Inte bara en bok utan också visa att bara man ger sig fan på något så går det. Kanske inte i morgon eller nästa dag men till slut står du där. Den känslan är obeskrivlig och verkligen något att sträva efter.

Läste en bok av Kaj Pollak för länge sedan, och han skrev något i stil med, vi står med ena benet i det förflutna och det andra i framtiden och pissar på nuet. Och det är så sant, vi måste bli bättre på att leva i nuet. Du vet aldrig vart det kan leda dig. Se på mig 🙂 Jag tackade ja till att vara med i en läsarpanel 2009 som i sin tur satte igång en kedja av händelser som nu har gjort att jag har ett förlagskontrakt. Vem kunde tro det?

Sluta aldrig att drömma ❤

Kram//Susanne

 

 

 

 

 

Europa – damma av en jävla historiebok. Nu!

En mycket skrämmande utveckling fick vi ta del av nu när valresultatet är klart! Pernilla Alm ryter till och jag kan bara hålla med!

Profilbild för PernillaPernilla Alm

Jag försöker formulera mina tankar. Söker svar. Men hamnar hela tiden i återvändsgränd. Det enda jag kan tänka är att i flera europeiska länder går rasistiska partier fram stort. Alltför stort. Länder som själva har ockuperats av nazister röstar nu fram partier med väldigt oroande människosyn. Jag vet att Europa idag är i ekonomisk kris. Arbetslösheten är hög. Folk är mer än less. De hör det de vill höra och griper efter de populistiska rösterna som hörs allt högre. Men people – var är ert minne? Minns ni ockupation? Minns ni utrensningar? Minns ni sönderbombade städer? Minns ni splittrade familjer? Minns ni varför EU en gång bildades?

Varför är vi historielösa? Varför är människan så förbannat glömsk? Varför är människor så ego? Varför ser vi inte längre än till vår egen nässpets?

51% av oss som är röstberättigade har röstat. (Enligt SVT ikväll).  Det betyder att 49% inte har röstat. Det är förbannat…

Visa originalinlägg 245 fler ord

Känner mig inte speciellt social

och blir lite avis när jag ser alla mingelbilder på olika releasefester som många bloggvänner sprider nu 🙂

Det är lite svårt att planera in sociala aktiviteter när man ska till att ge ut en bok. Spy på sin text har fått en ny innebörd kan jag säga. Men det går framåt och konstigt vore väl det annars.

Den här veckan har jag ändå kunnat tanka på lite energi. Som igår till exempel: hade äntligen bokat in en fika med en kurskompis från Författarlinjen som jag gick en termin 2011. Superroligt att träffas och nörda ner sig i bokprojekt.

Och idag blir det skrivmingel i Ann Ljungbergs regi

Hela den här resan från 2011 fram tills idag har varit helt fantastisk när man ser till vilka underbara människor man har träffat och fortfarande träffar. Allt i skrivandets härliga anda ❤

Som två av mina underbara förlagskollegor på Hoi, Christina Granbom och Anne-Marie Schjetlain, båda debutanter och släpper sina böcker augusti respektive oktober (tyvärr finns inte Anne-Maries bok uppe på Adlibris ännu) och så jag i september. Har träffat dem några gånger i olika sammanhang och när vi ses känns det fantastisk och det bara klickade mellan oss. Fantastiska kvinnor!

En reflektion; det är merparten kvinnor på de här skrivträffarna, varför är det så egentligen? Samma sak när det gäller kurser. Väldigt få män om än inga alls. Är vi kvinnor mer sociala? Har vi ett större bekräftelsebehov? Kanske vill vi känna att vi tillhör ett sammanhang eller älskar vi bara att umgås?

Eller så umgås männen på andra sätt eller kanske inte alls utan sitter och skriver istället 🙂

Vad tror ni?