Idag ska jag träffa några av mina förlagskollegor, det är dags för boksläppsfest på Akademibokhandeln på Mästers Samuelsgatan i Stockholm.

Jag skrev ett inlägg om att ni kunde anmäla er till festen så det hoppas jag att ni gjorde för då kanske vi ses ikväll?

Den här veckan ska jag få tillbaka manuset från korrläsaren annars är det väldigt lugnt på skrivfronten. Kanske lite väl lugnt. Har inte skrivit något på flera veckor. Jag önskade att jag kunde koppla bort ettan för att sätta mig och skriva på tvåan men det är något som jag drar mig för. Jag vill nog ha ettan ur systemet innan jag sätter mig med tvåan.

Man lär sig mycket om sig själv när man går igenom en sådan här process. En sak är att det finns inget rätt eller fel utan gör så som du känner är bäst för dig.

Förra veckan blixtrade det till i huvudet, en mening i manuset jag måste kolla upp. Kanske lite väl i sista minuten men det genererade ett mail till Polishögskolan. Och min blixt var korrekt, det var en mening som behövde formuleras om. Kanske inget någon bryr sig om men jag kunde inte släppa det. Undrar hur länge man kommer hålla på så här? För till slut är det försent och det är inte alls många veckor kvar tills det är försent. Ni vet, point of no return!

På ett sätt vill jag att det ska vara den 8 september nu för det är som att gå i väntans tider. Kan nästan påstå att det känns värre med en bok som ska släppas än att föda. Jag hade inte sådan här ångest över mina graviditeter, men nu slängs jag mellan hopp och förtvivlan. Det är kanske därför en del författare kallar sina böcker för bebisar.

Eller så är det bara vanlig söndagsångest för jag skrev inlägget igår 🙂

Kram på er ❤