När jag var yngre skrev jag dagbok. I den hamnade allt möjligt som det oftast gör när man är ung och inte har något filter.

Något som var återkommande i dagboken var mina försök till att skriva dikter. Tyvärr har jag inga sparade dagböcker från den tiden men en liten tanke kring bloggen har varit att ha den som en dagbok, eller i alla fall något som finns kvar efter mig där min barn/barnbarn kan se vad den här tanten höll på med när det gäller hennes författarskap.

Men på den här sidan i bloggen tänkte jag visa en annan del av mig. En lite mer filosofisk del, här skriver jag texter om betraktelser både från mig själv men även hur människor runt omkring mig kanske ser på världen. En bild, ett konstverk eller ett möte kan trigga igång den här sidan av mig och då är det skönt att skriva om det i en annan form.

Så kära vänner, håll till godo!

Från Susanne Ahlenius – författaren med hjärtat i berättelsen ❤

---

Timglaset är tungt, så väldigt tungt

Jag försöker vända på det men det går inte

Sanden har slutat att rinna 

Det är försent

---

Att du kunde se något annat i mina ord

Än det som stod där

Det gjorde ont

Du sa att jag hade valt

Det enda jag ville var att välja dig

Men du såg något annat i mina ord

Och du valde åt mig

 

---

Ser ni verkligen mig

Det där tvivlet som finns i mitt ansikte

Ni tycker jag är starkare än starkast

Men är det inte bara en fasad

Där mina fel och brister lyser igenom

Men det är precis så som det ska vara

Jag är mänsklig

---

 

Du är bränslet 

Jag leker med elden 

Hjärtat står  i lågor

---

Du kom in i mitt liv av en anledning

Jag vill vara anledningen till att du stannar

---

Mitt liv blev komplett när du korsade min väg. Jag vill att du stannar

Du. Jag. Vi. Tillsammans. Alltid

Du gör mig levande, gör mig hel

Du är min. Jag är din

Jag är din. Du är min. För alltid. Men aldrig tillsammans.