är två val jag tänkte på när jag läste artikeln idag om den berusade i Skåne som brände Knausgårds ”Min kamp 4” i pocketutgåvan.

I denna korta artikel får i alla fall min fantasi fart, både vem mannen är och varför han gör som han gör.

Kopierad text från Sydsvenskan.

Mannen försökte hindra folk från att släcka pocketboken som han tänt fyr på med motiveringen att ”det är den sämsta författaren genom tiderna”, enligt polisen.

Han har tagit boken utan lov men han har inte haft för uppsåt att ta med den hem, och bokhandeln vill inte anmäla det eftersom pocketen inte är värd något, säger Mats Attin.

Har ni förhört mannen?
– Nej, han har varit för berusad för att höras. När han greps hade han inte bara synpunkter på författarens kvaliteter utan även etablissemanget i övrigt, för att uttrycka mig milt.

Mina tankar gick från att förlaget tyckte att pocketutgåvan sålt för dåligt och förläggaren supit till.

Den andra tanken var att Knausgård dumpat förlaget, blivit berusad och insett att han suger som författare.

Den tredje var att redaktören hade fått sparken av förlaget och inte fått med sig Knausgård till sitt nya förlag.

Den fjärde är att det är bokhandlaren som ville lämna tillbaka alla böckerna men att förlaget sa nej till returrätten med motiveringen att ”det man har tagit åt sig får man äta upp”

Den femte är att det är en författarwannabe som skickat in sitt mästerverk men ej fått det antaget. Och tyckt att han/hon minsann skriver mycket bättre än den där skäggprydda mannen Knas.

Ni förstår vad jag vill komma fram till eller är det bara jag som tänker så här?

Något som jag absolut inte gillar är att han brände boken, ajabaja.

Kan ju även tänka mig att en och annan person som läst artikeln nu går och köper den för att se om den verkligen är så dålig som den berusade mannen påstår eller vad tror ni? Bra eller dålig marknadsföring?

Jag blir i alla fall sugen på att läsa den men jag skulle även vilja att någon intervjuade mannen när han har nyktrat till 🙂

Nu ska jag fortsätta redigera, tjing ❤

Jag har börjat tänka en hel del på marknadsföring på sista tiden.

Då kom jag att tänka på själva formatet av boken. Hur tänker ni när ni ska köpa en bok?

Låter ni bli att köpa i ett visst format för att det är för krångligt, tungt eller liten text. Eller springer ni iväg till bokhandeln och bara måste ha den där fina inbundna boken?

Det är ett viktigt beslut att tänka på för man vill ju inte att läsaren ska välja bort t.ex den inbundna boken som är upptryckt i tusen ex för att invänta pocketen som verkar vara lite av en branschstandard i Sverige.

Kanske det bara är i mitt huvud som dessa tankar finns och gemene man ser bara omslaget och baksidetexten som deras vägledare?

Går det att strunta i pocketformatet i dagens Sverige och satsa allt på danskt band? Vi är ju trots allt ett pocketälskande land men det kanske är på väg att ändras?

Så som det verkar ha varit hittills är att man trycker upp en inbunden för att den sedan ska följas upp av en pocket. Men nu när danskt band och storpocket finns hur blir det då med vår älskade lila pocket som vi läser på våra semestrar? Om man har en bok i danskt band kommer man också att trycka upp den i pocket?

Jag kan bara gå till mig själv och jag har inte köpt en inbunden bok på väldigt länge men det kanske jag är ensam om. Det ju alltid fint att ha en inbunden i bokhyllan men de är inte särskilt praktiska.

Sedan kan man ju undra om alla formaten kommer att finnas kvar om några år. Jag har en egen teori om det men det skulle vara intressant att höra vad ni tycker.

Ni som redan är utgivna, hur tänkte ni kring formatet på era böcker? Fördelar och nackadelar kring era resonemang eller var det förlaget som bestämde?

Lämna gärna kommentarer och om ni gillar ett annat format som jag inte har med skriv gärna det också.