eller snarare kroppen. Den senaste månaden har jag jobbat enormt hårt och mycket.

En kontorsflytt för ca 80 personer är ingen liten grej, och det är miljoner saker att hålla reda på.

Vi har haft konsulter som gjort ett hästjobb men de kan inte göra allt. Om man inte har gjort en sån här flytt förut har man ingen aning om hur mycket jobb det faktiskt är. Till saken hör att jag även var med i förra flytten och det sista jag sa till mig själv (nästan sex år sen) var att ALDRIG mer utsätta mig för det här igen. Precis som vid födslar glömmer man av smärtan fort (förhoppningsvis) och så är man på det igen efter några år 🙂

Jag skulle egentligen behövt åka på en spa-vecka efter flytten, så slutkörd var jag men det var direkt på med Bokmässan. Så jag tror att kroppen säger att, nu får det vara nog. Vilket har resulterat i heshet, ont i halsen, sprängande huvudvärk, feber och ibland ”konstiga” ljud från ena örat.

I torsdags kväll gick jag och la mig med huvudvärk och på fredagen vaknade jag med huvudvärk. Hela dagen som skulle ägnats åt skrivandet blev istället att sova.

På lördagen var det dags för en skrivkurs i gestaltning och då jag vaknade med samma huvudvärk igen var humöret inte på topp. Jag inhandlade både nässpray, alvedon, halstabletter och migräntabletter. Den här kursen fick jag inte missa, kursmissbrukare som man är 🙂

Migräntabletterna verkade fungera och kursen gick bra. På kvällen var jag frusen så vetesäcken fick göra mig sällskap i sängen. Att sen väckas mitt i natten av mannen för att han skulle se två killar nästan slå ihjäl varandra gjorde väl inte underverk, varken med humöret eller huvudvärken. Jag vaknade elva och så länge har jag inte sovit sen jag var tonåring!

Eftersom jag inte har varit så närvarande hemmavid var det till att ägna sig åt tomten, rengöring och vinterförvaring av grillen, ställa undan bord och stolar. Slänga grejer på släpet. Barnen och jag jobbade på bra och nu är det dags att knappa ner några ord i manuset. Fast huvudvärken har inte riktigt släppt, den är envis den här kroppen så jag kanske måste lägga mig och vila en stund :-/

Inget sexigt inlägg men så här har det sett ut för mig den senaste tiden.

En kropp som säger en sak och en vilja att göra något helt annat är inte alltid en bra kombo. Som det känns nu verkar det vara kroppen som vinner. En stund i alla fall.

PS. Vill påminna dig om min tävling ”En erotikläsares bekännelser”

Jag har fått mycket bra och kreativa bidrag men det vore fantastisk om du eller dina vänner ville bidra med en ”bekännelse”.

Kram på er ❤

 

 

 

Advertisements