Så här firar jag 1 maj 🙂
Dubbelkollar att jag har alla datum och dagar rätt. Skapar små kapitel i slutet som gör det mer överskådligt för läsaren. Bara för att det låter bra i mitt huvud betyder det inte att läsaren kommer förstå.
Har en del större utmaningar framöver men de sparar jag till sist, en del innebär gestaltning vilket inte är min starkaste sida.
Hur gör och tänker ni när ni ska beskriva och inte berätta?
Har också strykit en hel del. Det som började med 282 sidor är nere på 264!
Kram ❤
Tycker det är supersvårt det där med gestaltning, det blir lätt långrandigt när jag ska ge mig på det men ibland bara ”kommer det till en” och så fungerar det utan att jag tänker på det. Men låter helt fantastiskt att vara i slutskedet av jobbet 🙂
Och förresten, superkul att träffas förrförra veckan!
/Heléne
GillaGilla
Har haft några såna moment nu när det har flutit på bra 🙂 annars tycker jag det är den svåraste biten av skrivandet.
Det var verkligen jättetrevligt att träffas 🙂
GillaGilla
Jag gillar faktiskt att stryka text, bara bort med dödköttet! 🙂
GillaGilla
Bort med det 🙂
GillaGilla
Allt detta strykande, det gäller att skriva långt från början, så man har något att stryka ifrån. 😉
GillaGilla
Jag hade 102.000 ord, nu har jag 93.000 🙂
GillaGilla
Att jobba igenom texten många gånger är ett bra sätt. För varje gång blir gestaltningen lite bättre. ”Show don’t tell”, tycker jag säger mycket om vad gestaltning är.
GillaGilla
Helt klart 🙂
GillaGilla
Jag jobbar mycket med att gestalta mer och berätta mindre. Det kommer inte naturligt än så jag tar det mening för mening. Alltså det gäller att hela tiden medvetet tänka på det så kommer det säkert naturligt sedan, tror och hoppas jag i alla fall 🙂
En hjälp på vägen är att tänka att läsaren inte kan höra, alltså kan du som författare inte berätta (säga). Läsaren måste ”se” att exempelvis flickan är ledsen eftersom du inte kan tala om det för henne. Då går det inte att skriva (säga) ”flickan var ledsen” utan du måste kanske istället skriva typ ”kroppen hennes skakade och tårarna rann utmed hennes kinder. Ögonen var rödgråtna och ansiktet svullet.
Hoppas du förstår hur jag menar, lite komplicerat att förklara i text såhär.
Har du andra tips? Hur gör du? Tell me.
GillaGilla
Det är något som kommer bli bättre med tiden, förhoppningsvis 🙂
Tack för tips!
Gör nog som dig,
T.ex
Samtalet började oftast med att Alice satt längst ut på kanten på fåtöljen och pillade på sina nagelband.
Man förstår att hon är nervös men jag skriver inte ut det. Lite så tänker jag 🙂
GillaGilla