är titeln på ett blogginlägg som Katarina hade igår. Det är alltid lika kul att följa diskussionerna kring denna fråga som uppkommer med jämna mellanrum på olika forum.
Ordet talang kommer upp i en del av kommentarerna så jag slog upp ordet och dess betydelse
Talang
- djup kunskap eller utmärkt färdighet inom ett visst område
- –Han har talang för pianospel.
- person som besitter djup kunskap eller djupa färdigheter inom ett visst område
- –Ja, han är en riktig talang.
Den här talangen kanske är medfödd för vissa (forskarna säger tydligen att något sådant inte finns) men för merparten av oss dödliga tror jag att man måste öva, öva och öva för att till slut besitta denna djupa kunskap.
Visst, det kanske finns författare som vaknar upp en disig tisdagsmorgon och skriver ett mästerverk men det kanske inte är ett mästerverk i mina ögon? Allt ligger i betraktarens ögon. Hur många författare har ett manus som ges ut direkt och aldrig gås igenom av redaktörer, lektörer, korrläsare, testlästare m.fl?
Och vad är talang egentligen? Hittade denna hemsida kring ämnet
Kan talangen vara att man som blivande författare kan förmedla en historia som folk vill läsa? Och vad är det som gör att en bok blir en bästsäljare? Bara för att jag inte blir utgiven har jag ingen talang då?
Det här inlägget ger mig fler frågor än svar inser jag. Det finns antagligen lika många svar som det finns frågor eller så får vi bara se till att sätta oss ner och skriva. Nöta det där sittfläsket som jag har hört om och känt av en hel del under dem här åren.
Under tiden vi skriver så lär vi oss men även genom att läsa andra böcker både skönlitterärt och skrivhandböcker, gå kurser om skrivandets konst, träffa andra skrivande människor. Helt enkelt ägna oss åt vår passion.
Men kan vem som helst bli en författare?
Jag kan säga så här, att det jag skrev i början mot det jag skriver nu är en stor skillnad. Och jag lär mig hela tiden. Sedan kan självklart inte alla bli författare eller kan de det? Allt från den högst ordinära medmänniskan till en riktig A-kändis?! Vissa topplistor tyder på att man har större chans att bli en författare om man är en kändis. Vad vet jag.
Jag själv har kanske inte den där finlitterära knorren som en del eftersöker i texter. Men det är inte där jag lägger mitt krut utan jag tror att min story, intrigerna och mina karaktärer kommer skapa en läsupplevelse bortom vardagen där mina läsare har många timmars spännande läsning framför sig.
Och om det skulle skita sig totalt så har jag i alla fall haft och har:
”The time of my life”
En liten måndagsreflektion 🙂
Tack Katarina för ett bra inlägg som jag spann vidare på!
Jag lämnar er nu med en musikvideo på mitt favoritband, Daughtry. De finns representerade med många låtar på mina spellistor när jag sitter och skriver.
Tror på att kombinationen talang plus övning kan göra underverk. Hörde en författare säga att hon åkt på skrivarkurs till nåt Medelhavsland, börjat skriva ett manus och läraren bara wow – skitbra det här måste du försöka ge ut! Har du skrivit mycket förut? Och hon svarar nej, aldrig. Kanske var det så,men jag trodde henne inte, pga min övertygelse att man behöver ha någon sorts vana att hantera text och inte bara kan sätta sig så där helt apropå och få ur sig en ”färdig” bok.
GillaGilla
Håller med dig där, låter lite väl bra att kunna spotta ur sig en färdig bok. Och om jag ser till mina tidiga texter har jag kommit enormt långt och lär mig fortfarande. Det är ett hantverk och det tar tid att lära sig men jag älskar det.
GillaGilla
Jag tror väldigt lite på det som kallas talang. Enligt mig blir vi bra på det vi gör mycket. Se tex på ”Let´s Dance”, där de mest oviga och omusikaliska, efter 8h träning varje dag i flera veckor faktiskt klarar sig ganska bra på dansgolvet.
Visst finns det vissa personer som lämpar sig bättre för vissa saker. Men tar vi tex höjdhopp, så bevisade Stefan Holm att man kan klara av det utan de självklara förutsättningarna.
Mina barn som håller på med musik, sjunger och spelar ett antal timmar per dag, vilket också har gjort att de är duktiga på det. Vi får ofta frågan vad det kommer ifrån och när jag svarar att de har tränat sig till det alldeles själva, blir folk skeptiska och tror att jag eller min man är musikaliska, och att de ärvt det från oss, vilket inte är fallet.
Därför tror jag att detsamma gäller för författare, ju mer vi skriver, desto bättre blir vi. Också genom att låta andra läsa våra texter, så utvecklas vi, och vi lär oss att hitta vår egen stil.
Någon har sagt ”Talang är bara till för amatörer” och det är jag benägen att skriva under på.
Jag tror att i stort sett vem som helst kan göra vad som helst, bara personen har en passion för det den vill göra. Alla kan inte bli Nobelpristagare, men vill någon skriva en bok så tror jag att den personen kan det.
Och när jag ändå är i farten så kan jag tillägga att jag inte heller tror speciellt mycket på att invänta inspiration. Tänk om jag som frisör skulle vänta på att inspirationen ska strila ner över mig, då skulle inte många av mina kunder vara varken färdigklippta eller nöjda 🙂 Nej, jag tror på hårt arbete, målsättning och beslutsamhet. Däremot blir jag inspirerad av olika saker både i mitt jobb som frisör och som författare, men det är något som kommer helt oväntat. Oftast medan jag jobbar, så växer inspirationen fram, eller i möte med andra människor, det är alltså inget jag sitter och väntar på.
Det här blev nästan ett helt blogginlägg Susanne 😉
GillaGilla
Helt underbart Ann 🙂 och din ”talang är för amatörer” skriver jag också under på! Tack för det inspirerande svaret!
GillaGilla
Jag tror också att det handlar mycket om att beröra på något sätt. När det sedan gäller bästsäljare, kanske det ligger mycket i att tillföra något alldeles extra. Antingen en karaktär som läsarna förfäras eller hänförs av, eller en story som ger läsaren en ny känsla. Om jag utgår ifrån hur jag upplever något som fascinerar mig, är det i alla fall någon av dessa två kriterier som måste uppfyllas. Språket är inte det viktigaste för mig i det avseendet och med tanke på att många bästsäljare inte gjort sig kända för det fantastiska språket, tror jag att jag inte är helt ensam om att tänka så 🙂
GillaGilla
Håller helt med dig där. ¨
Under några veckors tid har jag ägnat en del tid till att läsa The Mortal Instruments hela fem böcker (av sex böcker) efter att ha sett filmen. Där är det där extra något som jag verkligen fastnar för när det gäller både story och karaktärerna. Böckerna har varit bästsäljare länge men det var när jag såg filmen som jag fastande. Då bestämde jag mig för att läsa böckerna och sedan dess är jag fast just pga av det skapar ett behov hos mig 🙂
Kram.
GillaGilla
Jamen, precis. Det var så för mig och Dexter också. Jag såg några avsnitt i serien och började sedan att läsa böckerna, för jag gillade honom som karaktär 🙂
Kram!
GillaGilla
Kul att läsa dina tankar kring ämnet. 🙂 Det Sara säger rymmer mycket värt att tänka på.
GillaGilla
Tack Kati 🙂 många kloka kunskaper från mina läsare ❤
GillaGilla
För mig är talang något som man inte direkt kan ta på. Att ha talang för – säg, opera – är inte bara sången eller skådespelet. Det är att kombinera det hela, att berätta en historia, att beröra en publik med något speciellt. Som i slutet av Wagners Tristan und Isolde. Tristan är död, Isolde ska följa honom i döden. Hon blir halvt galen av sorg men musiken exploderar inte utan är väldigt suggestiv. Hon blir mänsklig. Det är det som ger mig gåshud.
Att ha talang för något är för mig att kunna beröra. Vem fanken bryr sig om talang för att kunna läsa noter om man inte kan framföra det vettigt?
GillaGilla
Jag är också inne på det där med att beröra är det viktiga, det är ju det man vill göra oavsett yrke inom den konstnärliga världen 🙂
GillaGilla