Jag tittade in på min författarkompis Minnas sida och hon beskrev så bra det jag också har med mig i mitt bagage. Men ibland så sviker minnet en och man kanske förskönar något som inte alls vad man kom ihåg från början. Så är det lite med min uppväxt, allt det dåliga har jag försökt att glömma och kvar finns bara det som var bra men livet är inte alltid så rosenrött eller hur?
Vad har ni för dåliga erfarenheter som ni använder i era texter?

minna ulin

Jag ändrade om i den där karaktären som jag berättad om i förra inlägget och blev klar med det. Alltså till nästa gång jag läser. För alltid hittar jag nånting nytt när jag öppnar manuset. Ibland till stor förskräckelse. Mest rädd blir jag när det poppar upp korrfel.

HUR HAR DE HÄNGT MED SÅ HÄR LÄNGE?

För detta är ju inte något första utkast, det är för bövelen versionen jag skickade till förlag. Inte konstigt att de refuserade, en historia som inte helt håller måttet och därpå ett knippe språkliga fel. Jag hade fnyst föraktfullt och mejlat iväg en standardrefusering på ett ögonblick om jag satt där på förlaget och skulle bedöma texten.

Mitt andra mål för dagen var att skriva lite mer positivt om stadsdelen Kronogården. Det är ett av landets alla miljonprogramsområden, som byggdes i en annan tid med en annan framtidstro men som i dag oftast får figurera…

Visa originalinlägg 610 fler ord