eller snarare, jag är en fulförfattare eftersom jag skriver fullitteratur🙂

Jag har varit inne på det här ämnet några gånger förut och nu hittade jag ett inlägg hos Jenny Bäfving, Fullitteratur kontra finlitteratur.

På de flesta punkterna passar jag in på ful men med några skillnader;

Jag har inget författarfoto ännu men om jag hade ett skulle jag nog vilja se lite mer allvarlig ut så då passar jag bättre in på fin.

Jag vill tro att jag skriver med en djupgående rörelse men med handen på hjärtat, vilket är det jag skriver med, är det nog mest framåtrörelse som gäller.

Jag vill absolut underhålla, det är det som driver mig men vem är det som säger att det inte går att analysera mina texter? Det har jag ju bevis på i egenskap av att en lektör har läst den! Om den lämnar någon eftertanke? Bara hos mig just nu.

Om min bok kommer ges ut i pocket är också svårt att sia om, den har inte kommit ut i något format alls. Men om den skulle komma ut till slut så vill jag ha den i danskt band, det formatet gillar jag och det kanske är något mellan fint och fult.

När det gäller språket så har jag redan fått kritik från min lektör om att det är lite slarvigt. En av anledningarna är att jag kanske helt enkelt är slarvig, men det kan också beror på att jag trots allt bara är en förortsunge med jobbiga hemförhållanden, ingen högre utbildning än två år på gymnasiet och som bara har läst fullitteratur genom åren. Förutom de fina böckerna vi fick i skolan.

Manliga kritiker har jag ingen erfarenhet av förutom min man!

Sedan tycker jag mina karaktärer genomgår stora förändringar under berättelsens gång så jag kanske inte är så jäkla ful ändå🙂

Jag älskar att skriva om det som finns i mitt hjärta, vilket råkar vara kärlek och smärta!

Må så gott!