På romancekursen jag var på förra helgen pratade vi om isbergstekniken och Simona förklarade det som så att ta reda på allt och lite till sedan skriver du bara lite om det.
Jag sökte namnet på Google och texten är ”lånad” från wikipedia och tekniken är något som Ernest Hemingway myntade.
Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse
Det är lätt att halka ner i redovisningsplikten. Man tror att man måste berätta precis hur ett rum är möblerat, eller allt huvudpersonen gjorde innan hen kom fram till det viktiga i scenen. Men det blir ju inte så kul läsning då.
GillaGilla
Det är verkligen något man får lära sig och ett ständigt utvecklande av hantverket. I love it!
GillaGilla
Ja, precis. Man berättar lite om allt man vet. Men man måste läsa in sig på det för att det ska bli trovärdigt för läsaren. Research är riktigt lärorikt många gånger tycker jag 🙂
GillaGilla
Helt rätt, research är bra för att bli mer bildad 🙂
GillaGilla
Eller hur 🙂
GillaGilla