den senaste tiden har varit en enda stor deadline.

Jag jobbar bra mot deadline, och det är egentligen inte det som gör att jag inte kan andas.

Utan Bok 2.

Det går lätt att skriva orden i det här inlägget men jösses vad jag har haft svårt för den här. Dödlig åtrå hade jag ingen press med, och då pratar vi om min egen press. Jag visste inte bättre och hade ingen aning om vad läsarna skulle tycka, om jag fick läsare eller vad nånting handlade om.

Med bok två är det helt annorlunda, nu har jag läsare. Till och med fans som gillar Dödlig åtrå. Älskar den.

Men. Jag har även haft läsare som hatar den. Verkligen avskyr den.

Då kommer tvivel som ett brev på posten och Jante har kommit tillbaka från semestern!

Han petar på allt som jag är rädd för. Storyn är skit, boken är för kort, ingen kommer gilla den, alla andra skriver bättre, vem tror du att du är.  Alla som inte gillade den, deras kommentarer har jag i bakhuvudet. I mina allra svartaste stunder vill jag bara ge upp och skita i allt.

Det är en känslomässig berg-och dalbana att skriva, att vara kreativ. Karaktärer, röda trådar, gestaltning, miljöbeskrivningar, hur berättelsen ska drivas framåt, vad den ska handla om, olika akter, klimax, dramatiska kurvor, och så vidare.

Ett mantra som jag lärde mig under mitt år som debutant med Dödlig åtrå, var att jag har inte skrivit för alla och alla kommer inte att gilla min bok. Punkt.

Sedan kan det ha att göra med att jag älskar verkligen Dödlig åtrå. Många författare som har skrivit både tre, fyra och flera böcker har oftast svårt med sin debutbok. Den kanske visar på en enkelhet och att man nästan skäms för att den var så enkel, och naiv. Vad vet jag men jag älskar min debut. Jag älskade att skriva den, och nu när jag skrivit tvåan har det varit så mycket mer tvivel inblandat, se ovan.

Å andra sidan kan jag sitta här hur länge som helst med ångest from Hell men det spelar ingen roll för nu är den färdig 🙂

På tisdag ska den till korrektur, och sen rullar det på med den processen. Nu tar jag ett steg i taget men den 21 april kommer den ut, vare sig jag vill eller inte.

Som jag sagt tidigare avnjutes Dödligt dubbelspel bäst om man har läst Dödlig åtrå, så är det bara och inget jag kommer ursäkta mig för. Det här är en trilogi, och inga fristående delar. Punkt.

Jag ska villigt erkänna att jag var för feg när jag skrev ettan, visste inte riktigt vilken nivå jag vågade lägga mig på när de gällde sexscenerna. Nu har jag lyssnat på mina läsare, och de vill ha mer sex, och då ska dem få det 😉

Jag har faktiskt lyckats att skriva en till bok, det är stort i vilket mått du än mäter med.

Det jag har känt nu de senaste två dagarna är en lättnad, och lungorna fylls med hopp igen. Fåglarna kvittrar, solen lyser och knoppar brister.

Författare är nog ett släkte självplågare, men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Om det är för lätt är det ingen utmaning.

Nu i mars går Dödligt dubbelspel till tryck, och då tänker jag börja skriva synopsis till del tre, Dödlig hämnd.

Önskar er en skön och avkopplande helg, själv ska jag skriva på en novell 😉

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Advertisements