vilken härlig respons gårdagens inlägg om ”Ett refuseringsbrev” fick. Jag har en stadig statisk på ca 15-25 besök varje dag men igår sköt det i höjden med 210 besökare och 276 tittar. Helt otroligt kul att så många läste mitt inlägg. Tänk om man skulle ha så många besökare varje dag. Fick till och med en påminnelse av WordPress att jag hade otroligt mycket trafik på min blogg 🙂

Nu vet jag ju vad det var som gjorde det, jag la ut inlägget på ”Författare på Facebook” och ”Egenutgivarna” vilket genererade de flesta besökarna men det kom också många från Twitter. Jättekul.

Nu i helgen är det redigering som ligger på schemat för nu vill jag bli färdig någon gång. Det är dags för Susanne Ahlenius att få ändan ur vagnen eller vad säger ni?

Men jag måste säga att det inte känns speciellt roligt att redigera. På vissa delar får jag en snilleblixt men på det stora hela är det vanlig redigering som pågår. Det som känns extra skönt är att jag sparkade min inre redaktör/kritiker under tiden jag skrev merparten av texten men nu har jag anställt henne igen. Och om det fungerar att ha det så här i min kreativa process känner jag mig nöjd. Det kanske inte hon blir nöjd med dock men jag tror att det är jag som har sista ordet.

Jisses vad många gånger man kan vrida och vända på en mening. Det skulle ju gå att sitta med det här till döddagar. När vet man när ska dra i handbromsen? Är det efter ett antal spyanfall eller? Skulle vara bra för vikten i och för sig.

Många kramar och ta hand om er ❤

20120723-152209.jpg

 

Annonser