De flesta som känner mig vet att jag älskar musik. Och självklart använder jag det som inspiration när jag skriver. Jag sitter alltid med mina lurar när jag skriver. Jag är premium kund hos Spotify och det är den bästa månadsinvesteringen som jag någonsin har gjort förutom mitt månatliga bidrag till Unicef som Världsförälder.

Merparten av min dagliga tankeverksamhet går till min bok. Fast jag inte skriver så finns den där, redo att ta emot intryck eller idéer till nya uppslag. Jag har en karaktär som är den stygge, mördaren. Jag måste krypa in under hans skinn och jag  behöver lite musik som kan relatera till hans karaktär.

I morse i bilen på väg till jobbet så hörde jag en låt från Limp Bizkit och vips, där var den. Texten stämde klockrent. Texten måste inte alltid passa men det underlättar att förmedla känslan som jag vill få fram. Nu stämde även videon lite så jag hade lite tur. Låten heter ”Behind blue eyes” .

Nu har även min karaktär fått blå ögon så att det passar ännu bättre.

Så här knasigt fungerar min författarhjärna 🙂