När man läser om författare står det oftast att de började skriva vid unga år och visste tidigt att de ville bli författare. Det stämmer inte in på mig men jag har alltid läst mycket från tidig ålder. Det var en flykt för mig och jag försvann in i en fantasivärld där ingen kunde nå mig. Läsa och lyssna på musik var min absoluta favoritsysselsättning och det är det än idag.

Nu min krokiga väg mot ett författarskap.

2009 blev jag medbjuden av en väninna till en paneldebatt på en tidningsredaktion, de ville veta om det som de skrev i tidningen var bra och vad vi som deras målgrupp (kvinnor 35-45 år) ville läsa om. Det var en mycket trevlig kväll med högt i tak.

Mot slutet av kvällen ställde jag en fråga som jag undrat ofta när jag läst dessa tidningar om amning, vikt, karriär och utveckling: Varför skrivs det inte mer erotik? Alla såg frågande ut och under några sekunder blev det pinsamt tyst men efter ett tag släppte alla loss och började diskutera både det ena och andra. Kan väl säga att det blev en hel del skratt och fnissande. Kvällen led mot sitt slut och vi tackade för oss och önskade Kattis Ahlström lycka till med tidningen Kattis & Co.

Efter några veckor blev jag uppringd av chefsredaktören som undrade ifall jag ville vara med i en bokpanel. De skulle skriva ett specialnummer om erotik och eftersom jag hade efterfrågat det så undrade de om jag ville vara med. Jag tackade ja utan att blinka. Sagt o gjort, jag åkte upp till deras redaktion som låg på Kungsgatan och hämtade mitt bokpaket. Fyra böcker som vi skulle betygsätta efter ”pirrkänsla”.

Ni skulle sett synen, jag uppkrupen i vår sköna fåtölj med bygghörlurar på mig för att stänga ute ljud som man, barn och tv samtidigt som jag försökte gradera böckerna utefter en pirrande känsla, jomenvisst 🙂

Efter att vi hade läst skulle vi bli intervjuade och fotograferade vilket var en ny upplevelse för mig. Tidningen kom ut och jag fick ett ex hemskickat som nu ligger i kistan där jag sparar minnesvärda prylar. Någonstans på den här resan började jag analysera hela grejen med erotikböcker. Vi är ju alla sexuella varelser men av någon anledning så läser vi hellre om ond bråd död än sjunker in i en underbar värld av pirr. Böckerna jag läste var både bra och mindre bra och det var då det slog mig, och jag tror att alla författare har haft denna tanke, jag kan skriva det här så mycket bättre.

Ingen tid att förspilla utan jag satte mig vid datorn och fingrarna dansade över tangentbordet. Timmarna flög förbi och jag skrev långt in på småtimmarna. Det var en sådan underbar känsla att där och då bestämde jag mig för att skriva en erotisk novellsamling. Så fortsatte det under veckorna som blev till månader och jag började skriva på novell nummer två.

2010 fyllde jag 40 år och mina väninnor bjöd mig på en resa till London. På en pub i London, The Victoria, fick jag en bokidé som jag fortsatte skissa på när jag kom hem. Jag la novellerna åt sidan och fortsatte fylla på idéerna som poppade fram till min roman som självklart skulle bli en trilogi. En erotisk deckartrilogi.

När jag förstod att skrivandet var det som jag verkligen ville göra måste jag ju bli bra på det. Lära mig hantverket, utbilda mig. Började leta efter skrivkurser och hittade en på Medborgarskolan. Jag berättade för min väninna Anna Keiler och det visade sig att hon var en av de där personerna som alltid hade velat skriva en bok. Hon hade också ett manus i byrålådan från skoltiden. Sagt och gjort; vi anmälde oss till Författarlinjen VT 2011 med Helga Härle.

Under hösten 2010 och våren 2011 drogs jag med ett diskbråck som inte ville ge mig sig och jag opererades under påsklovet 2011. Jag var tvungen att missa ett flertal lektioner men hälsan var viktigare. Kursen gav en del men jag ville ha mer och började dammsuga nätet och ramlade över en blogg med författaren Simona Ahrnstedt, hon berättade att hon hade fått en författarcoach i födelsedagspresent. Coachen lystrade till Ann Ljungberg. Började läsa hennes hemsida och visste på en gång, henne ville jag anlita. Hon hade många bra och utvecklande kurser men de kostade självklart pengar. Vilket var en bristvara.

Nu var mitt liv rent pengamässigt dåligt pga av att undertecknad ”allt eller inget” hade utbildat sig till nagelterapeut och skaffat sig en salong på Kungsholmen under 2009. Jag kunde inte fortsätta som nagelterapeut då min rygg satte stopp för det arbetet och under hösten 2011 sålde jag min del av salongen till min kollega. Detta var samtidigt som jag hade mitt heltidsjobb hos företaget som jag har arbetat hos de senaste 12 åren så till hösten 2011 var jag helt slutkörd. Det som räddade mitt sinne var skrivandet, då försvann jag in i min fantasivärld där jag inte behövde förklara, ta hänsyn eller bry mig ett dugg om andra människor. Jag var där ingen kunde nå mig, precis som när jag var en liten flicka i mitt föräldrarhem i Jordbro. När jag någon gång i framtiden orkar skriva om en dysfunktionell familj med en missbrukande mamma och pappa, kommer det att bli en hel roman. Tyvärr är det inget jag orkar ta tag i nu men kanske någon dag. Livet för kort för att älta gammal skåpmat, jag vill njuta av livet.

Det har varit många turer genom åren och jag har alltid undrat vad jag ska bli när jag blir stor. Nu har jag hittat min passion i livet.

Jag kommer att kunna skapa en egen fantasivärld som jag kan förmedla till mina framtida läsare och det ger mig en otrolig frid i sinnet.

Hoppas ni har orkat läsa denna biografi till slutet 😉

Om du vill komma i kontakt med mig kan du maila till susanne.ahlenius@gmail.com eller lämna en kommentar här på bloggen så återkommer jag så fort jag kan.

 

Image via Wikipedia