familjen har varit på besök i Paris. Vi har bott hos min svägerska och hennes familj.

I vanliga fall när det vankas resa dit de senaste åren brukar jag vara hemma och skriva. Få lite egentid och vara i min lilla skrivarbubbla.

Den här gången åkte jag med, och det var precis vad jag behövde. Det har varit en tuff höst, och med en rivstart till vår skulle det bli skönt med lite ledighet.

Min svägerska har bott i Paris i mer än trettio år, och det känns som ett andra hem då vi har varit där minst en gång om året. För mig var det första gången på flera år, och nu hade de köpt ett hus som vi gärna ville se. Superfint, högt i tak och ljusinsläppet var underbart.

Vi har besökt många attraktioner genom åren, men jag har aldrig varit på Louvren. Nu ville jag verkligen se det, och jag fick med mig man, barn, barnens kusiner och svägerskan. Jag säger bara WOW. Vilken byggnad. Galet vackert.

Napoleon Bonaparte på häst, och en reflektion var att det inte fanns en enda tavla som visade på något positivt. Allt vara bara elände, krig, död och pest.

Huvudattraktionen var självklart Mona Lisa, denna ack så mystiska kvinna. Jag trodde att tavlan skulle vara mindre, men jag blev positivt överraskad.

När vi gick förbi en shop på en av våningarna fastnade självklart författaren för ett verktyg som användes för många år sedan. Jag kunde inte slita mig, och fast det var lite i dyraste laget kunde jag inte gå därifrån utan den. Gåspennan. I rött. Love it!

Vi har ätit gott, och sovit gott. Jag hade många mardrömmar, vet inte varför, för jag brukar inte drömma och absolut inga mardrömmar. Konstigt.

Under vistelsen fyllde jag år, och blev firad med frukost på sängen och skönsång av familjen. Kan man ha det bättre? Tror inte det.

Till kvällen blev det tårta, och återigen lite skönsång.

 

Vi utövade en hel del shopping (dotter på 19 ) och ett av ställena var One Nation. Nu var det lov också i France men herregud vilket öde shoppingcenter. Inte en människa förutom familjen Ahlenius. Men det hade dekorerat det fint.

I min svägerskas fina hus hängde en tavla, så otroligt vacker att jag inte kunde sluta titta på den. Tror att jag beundrade den flera gånger per dag. Blicken drogs dit och för varje gång jag tittade på den, hittade jag nya vinklar som jag inte sett dagen innan. Konstnären heter Christof Monnin, och hans tavlor är galet vackra.

Vi hade en fantastisk minisemester, och en välbehövlig sådan. Tanka energi, vara med familjen och äta gott. Livet på en pinne.

Många kramar ❤