För åtta veckor sedan började jag mitt nya liv, bland annat mitt nya sockerfria liv.

Jag har genom åren, från jag var 25 år gått igenom de flesta bantningskurer som går att stava till och fler därtill. Vissa har fungerat bra andra mindre bra. Jag har gått ner en massa kilo men sedan gått upp allt igen och mer därtill. Långsamt har jag varje år lagt på mig några extra kilo. Även de flesta träningsförsök har varit förgäves.

Två dagar innan nyårsafton förra året åkte vi iväg på en solsemester och jag passade på att ta några bilder på mig själv i underkläder. Jag tänkte inte mer på det utan kom sedan hem för att gå på en hälsokontroll/screening som företaget ordnat i Hälsoårets tecken som vi har under 2015. I den kontrollen skulle jag få veta hur det låg till med allt och jag såg fram emot det här men samtidigt var jag nervös. Jag är 1,70 cm lång och vägde 89 kilo. Jag fick jag svart på vitt hur jag mådde rent kroppsligt med värden och allt och man kan säga att det var en rejäl väckarklocka.

Där och då bestämde jag mig. Inget mer socker och väldigt lite kolhydrater och på nåt sätt kändes det annorlunda för jag kände mig oerhört bestämd, målmedveten och jag hade en, går nästan inte att förklara, men en styrka som jag själv inte trodde att jag hade i mig. Inte när det kommer till vikt och träning i alla fall. Jag har misslyckats så många gånger tidigare varför skulle jag lyckas nu?

Jag har lärt mig att äta långsamt, innan slängde jag i mig maten och det tror jag beror på en ovana jag skaffade mig när barnen var små. Det fanns inte många stunder när jag kunde sitta ner i lugn och ro och bara njuta av maten så istället kastade jag i mig maten och det beteendet blev tyvärr bestående. Jag älskar mat och att jag har ätit så väldans fort har gjort att portionerna alltid varit stora för det tar ett tag innan hjärnan signalerar att man är mätt och innan det sker hinner man skyffla på mycket mat. Inget bra!

För att inte prata om sockerberoendet, ett missbruk utan dess like som till slut blev ett smygande och gömmande av både godis, choklad och andra sötsaker för familjen men det drabbar ingen annan än mig själv så jag gjorde mig verkligen en björntjänst.

Att sedan hälskokontrollen/screeningen visade på att jag var på väg mot diabetes gjorde beslutet lättare såklart och nu är mitt fredagsmys en kopp grönt te och några rutor mörk choklad, minst 70%.

Mitt andra huvudbry var träningen, jag har alltid hatat att träna på gym av olika anledningar. Konsulten sa att jag är skapt för styrketräning och jag trodde hon var hög! Och inte vilken styrketräning som helst utan med fria vikter. Jag? Gå till ett gym och börja lyfta vikter som man ser de stora muskelbergen göra när man går till en klass i pilates. Skulle inte tro det!

Men jag lyssnade på henne i allt hon sa.

Jag frågade en kollega, som styrketränar om han kunde visa mig och han är världens tålmodigaste och vänligaste kille som visar hur övningarna ska utföras och det har gett resultat. Inga omvälvande resultat men det går absolut i rätt riktning. Tyvärr har saker både privat och arbetsmässigt satt käppar i hjulet för min träning för tillfället och det gör mig faktiskt heligt förbannad över att jag inte kan träna som jag vill utan måste anpassa mig. För den som känner mig vet att jag inte ens skulle lyfta på ena ögonbrynet ifall jag inte tränade och nu blir jag förbannad och på dåligt humör. Herrens vägar äro outgrundliga eller nåt 🙂

En av sakerna som hälsokontrollen/screeningen visade var hur mycket kroppsfett jag hade vilket inte var en trevlig upplysning så nu har jag skaffat mig en våg som visar mig de där siffrorna så att jag kan ha koll på om det går åt fel håll. Jag väger mig en gång i veckan och sedan har jag även börjat mäta mig med måttband och det gör jag en gång i månaden.

Som sagt jag vägde in mig på 89 kilo den 27 december och idag vägde jag 82 kg så jag känner mig oerhört nöjd med mig själv. Nu när jag inte kan träna styrketräning i den utsträckningen jag vill får jag passa maten lite extra men det är okej och ingen stor grej men tyvärr har jag tappat muskler av att inte träna. Det får jag ta igen senare och se till att inte gå upp.

Min målvikt är 70 kg och jag vet inte när det målet kommer att uppnås men jag tar ett kilo och en dag i taget. Förut ville jag alltid ha resultat snabbt och la av om jag inte fick det men inte längre, jag vet att det är en omställning till ett nytt liv. Om det tog så här många år att lägga på sig de här kilona måste jag ge det tid att bli av med det.

Små förändringar i allt jag gör, förväntar mig inga snabba resultat och tar en sak i taget så kommer det fungera.

Min författarkollega Elisabeth kör en riktigt tuff grej med PT och är med i en utmaning som heter duga. Hon är superduktig och en stor inspiration för mig.

Det är egentligen väldigt enkelt, du måste göra av med fler kalorier än du stoppar i dig. Min kropp gör av med 1557 i kalorier i viloläge så det gäller då att lägga sig lägre än det kalorimässigt för att gå ner i vikt. Om jag sedan tränar gör jag av med ytterligare kalorier.

I slutet på det här året, den 27 december tänkte jag lägga upp min före bild och en som visar hur jag ser ut den dagen så får vi se vad som har hänt 🙂

Önskar er alla en underbar helg ❤