eller snarare, jag är en fulförfattare eftersom jag skriver fullitteratur 🙂
Jag har varit inne på det här ämnet några gånger förut och nu hittade jag ett inlägg hos Jenny Bäfving, Fullitteratur kontra finlitteratur.
På de flesta punkterna passar jag in på ful men med några skillnader;
Jag har inget författarfoto ännu men om jag hade ett skulle jag nog vilja se lite mer allvarlig ut så då passar jag bättre in på fin.
Jag vill tro att jag skriver med en djupgående rörelse men med handen på hjärtat, vilket är det jag skriver med, är det nog mest framåtrörelse som gäller.
Jag vill absolut underhålla, det är det som driver mig men vem är det som säger att det inte går att analysera mina texter? Det har jag ju bevis på i egenskap av att en lektör har läst den! Om den lämnar någon eftertanke? Bara hos mig just nu.
Om min bok kommer ges ut i pocket är också svårt att sia om, den har inte kommit ut i något format alls. Men om den skulle komma ut till slut så vill jag ha den i danskt band, det formatet gillar jag och det kanske är något mellan fint och fult.
När det gäller språket så har jag redan fått kritik från min lektör om att det är lite slarvigt. En av anledningarna är att jag kanske helt enkelt är slarvig, men det kan också beror på att jag trots allt bara är en förortsunge med jobbiga hemförhållanden, ingen högre utbildning än två år på gymnasiet och som bara har läst fullitteratur genom åren. Förutom de fina böckerna vi fick i skolan.
Manliga kritiker har jag ingen erfarenhet av förutom min man!
Sedan tycker jag mina karaktärer genomgår stora förändringar under berättelsens gång så jag kanske inte är så jäkla ful ändå 🙂
Jag älskar att skriva om det som finns i mitt hjärta, vilket råkar vara kärlek och smärta!
Må så gott!
Jenny skriver:
Tycker du om din text, så finns det tusentals till som gör det! Heja dig!
GillaGilla
Susanne Ahlenius skriver:
Tack vad du e gullig 🙂 heja tillbaka!
GillaGilla
Mia skriver:
Man gillar ju olika sorts litteratur, eller många gör det, jag gillar både ful och fin. Bara det finns en berättelse som jag bryr mig om. Men det betyder ju inte alla måste gilla samma berättelser. Samma fulhet eller finhet. Eller fulsnygg då. Och däremellan får man skriva det man vill, vad andra vill kalla det, skitsamma.
GillaGilla
Susanne Ahlenius skriver:
Vi gillar olika och det är väl för väl! Jag undrar bara varför man måste benämna det med sådana ord som fin o ful.
GillaGilla
Eva-Lisa skriver:
Haha, vilken underbar analys! Får nog ta och blogga om det jag med 🙂 För övrigt håller jag med Annelie. Huvudsaken man gillar boken, liksom 😀
GillaGilla
Susanne Ahlenius skriver:
Tack Eva-Lisa, ska kika in hos dig!
GillaGilla
Eva-Lisa skriver:
Tack själv för ett bra inlägg! 😀
GillaGilla
Anneli skriver:
Vem bryr sig, bara det är trevligt att läsa. 🙂 Fin eller ful tror jag bara bottnar i osäkerhet. En bok är en bok är en bok. Underhållning. Bara ord sammansatta på olika sätt. Förhoppningsvis så att någon vill läsa dem. 😀
GillaGilla
Susanne Ahlenius skriver:
En bok är en bok är en bok 🙂 ska nog ha som prolog 🙂
GillaGilla
Manuskt skriver:
Fula är vi allihopa 😉
GillaGilla
Susanne Ahlenius skriver:
Haha 🙂
GillaGilla