Hittade en artikel på Svd.se idag och i vanliga fall hade jag inte brytt mig men eftersom det gäller deckargenren som är den genre jag skriver i tänkte jag syna artikeln lite närmare. Mina tankar kring detta är högst privata och endast min konstiga hjärna analyserar det på nedanstående sätt. Ni får självklart kommentera hur ni själva tänker kring den här artikeln. Självklart tycker vi alla olika och man kan dra resonemanget långt och applicera det på så mycket, kvällstidningarna, tv, filmer och självklart verkligheten utanför fönstret.  Men för nu håller vi oss till deckargenren.

Jag är en novis när det gäller att skriva  och jag lär mig längs med resans gång och i min bok finns det en seriemördare och hans offer är kvinnor så även jag hamnar i samma hög som de författarna som de skriver om i artikeln. Man kan läsa följande del i artikeln som jag har kopierat från Svd. Hela artikeln kan ni läsa HÄR

”Anders Roslund och Börge Hellström, vars skildring av trafficking analyseras i ”Rape in Stieg Larsssons…”, menar att bara erfarenhet kan legitimera våldsskildringar i kriminallitteraturen. Man kan inte skriva om sexuellt våld, pedofili eller trafficking utan egna erfarenheter, eller kunskaper från att ha jobbat med frågorna i andra sammanhang, säger Anders Roslund, och hänvisar till boken ”Odjuret” som bygger på hans professionella erfarenheter från att ha jobbat med pedofiler.

Vad menar Anders Roslund med den meningen, att man kan inte skriva om sexuellt våld utan egna erfarenheter, eller kunskap från att ha jobbat med frågorna i andra sammanhang. Måste jag själv ha blivit utsatt för detta våld eller jobba med det? Nog för att jag inte har någon högre utbildning än en två-årig gymnasielinje som lystrade till namnet ”konsumentekonomisk linje” så blir jag lite förbryllad över den meningen. Eller vill han bara sälja sin egen bok Odjuret med den meningen, jag är kluven. Men texten kan ju vara tagen ur ett sammanhang.

När det gäller mördandet i min bok så är det inte målande beskrivet utan mer en känsla/stämning jag vill skapa och just morden är oftast från offrens synvinkel. Jag skriver inte ut våldet i den meningen som de skriver om i artikeln. Men gör det mindre våldsamt och otäckt för den skull? Jag vet inte.

Jag började mitt skrivande 2010 med att författa två erotiska noveller som nu ligger på datorn för att få min uppmärksamhet så jag kan ge ut dem i digitalt format. Men sedan fick jag min idé till manuset som jag skriver på nu. Min grundidé var en erotisk deckare men jag fick inte ihop det riktigt bra utan det slank in fler mord än jag hade tänkt från början. Jag ville skriva en fängslande berättelse med starka karaktärer och inte så mycket yttre miljöbeskrivningar, en sådan bok jag själv ville läsa helt enkelt 🙂

Jag har inget ”slaktande” utan försöker skriva de scenerna mer subtilt och en känsla om maktlösheten hos offren men det har jag aldrig upplevt själv. Så enligt Roslund ska jag alltså inte skriva någon bok eller?

Längre ner i artikeln säger den brittiske författaren David Peace att man behöver inte hitta på utan verkligheten är mycket grymmare än fiction. Han skriver om en man som mördade kvinnor i Tokyo på 40-talet. Verkligheten.

Jag har läst många deckarböcker genom åren och de har självklart varierat i brutalitet. Oftast är det mannen som är mördaren och han dödar kvinnor vilket det oftast är i verkligheten. Om man vänder på kuttingen och sätter kvinnan som seriemördare och att hon dödar män, hur trovärdigt blir det? Kan i och för sig bli en annorlunda tvist. Självklart finns det även kvinnliga mördare men de är i minoritet. Förövarna är oftast män och det kanske är därför det är så mycket krig och mördande i världen, vem vet?

Artikeln inleds med att journalisten säger att på varje hylla i den här genren så finns det nakna, sargade kvinnokroppar men det kan jag inte hålla med om, inte i Sverige i alla fall. Jag tror inte jag har en enda bok med den beskrivningen som omslag. En av de mest otäcka böcker jag har läst är Röd Drake och inga kvinnokroppar på det omslaget samma sak för boken American Psycho som de skriver om i artikeln. Det blir nästan mer läskigt när man inte har kvinnokroppar på omslaget, jag tror det avskräcker läsare mer än det lockar dem. Men det vet kanske förlagen mer om? Vad som är ett säljande omslag.

Till syvende och sist vill jag bara skriva och försöka ge ut en bra och underhållande kriminalroman med en bra story och starka karaktärer, sådana som gör att läsaren kommer tillbaka och vill läsa fler böcker. Det är mitt mål med mitt skrivande.

God natt på er och må väl ❤

A Crime (Photo credit: Wikipedia)